Svalting
Wikipedia
| ?Svalting | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Enhjärtbladiga Monocotyledonae |
| Ordning: | Alismatales |
| Familj: | Svaltingväxter Alismataceae |
| Släkte: | Svaltingar Alisma |
| Art: | Svalting A. plantago-aquatica |
|
|
|
| §Alisma plantago-aquatica Auktor: L., 1753 |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Svalting (Alisma plantago-aquatica) är en av de vanligaste vattenväxterna i Sverige, en dikesväxt, det vill säga bunden vid sådan lokal som ständigt håller växtens bas i vatten. På samma plats växer ofta både fuktväxter och vattenväxter, till exempel brunskära, ältgräs, knapp- och veketåg, igelknopp, stäkra o.dyl. Bland dessa växter skiljer den ut sig genom de stora, breda, hela bladen med bågböjda huvudnerver, liknande bladen på groblad (Plantago major). Blomställningen är en stor gles spira.
Varje särskild blomma är flyktig och efemer. Redan tidigt på eftermiddagen avslutar de 3 skära kronbladen sin blomning och rullar in sig ända till skaftet, för att efter en kort stund bli lösa och slemmiga. Blomningstiden är högsommaren. Alisma-blomman har 3 foder- och 3 kronblad, 3 + 3 ståndare och talrika pistiller i tre grupper. Frukten blir en talrik samling nötlika, plattade småfrukter.
Svalting är vanlig i större delen av Skandinavien och Finland, men inte i fjälltrakterna. Den växer mera sällan i djupare vatten och får då mycket långa bladskaft och smalare lansettlik flytbladsskiva, som blir ännu smalare eller gräsbladslik där vattnet är i strömning.
