Svante Nilsson

Wikipedia

För adelsmannen med samma namn, se Svante Nilsson (Sture)

---

Svante Nilsson född Svante Edvin Nilsson 10 juni 1869 i Stockholm död 21 maj 1942, svensk medaljkonstnär, sångtextförfattare och lutsångare.

Nilsson började studerade medaljgravyr för Adolf Lindberg vid tretton års ålder, efter tio år i lära behärskade han konsten att framställa medaljstamparna. Han belönades med Kommerskollegiums stipendium 1893 som han anväde till att vidareutbildade sig i Paris och Rom. Han blev kvar i Paris och samarbetade med den i frankrike bosatte svenska medaljgraveren Sven Kulle samtidigt som han bedrev studier vid Ecole des Arts Décoratifs och vid Académie Colarossi. Nilsson deltog i ett flertal utställningar och han kom under parisåren att spela en betydande roll inom den svenska kolonien. Hans hem blev en samlingsplats för många konststuderande svenskar. Han återvände till sverige i samband med krigsutbrottet 1914. Som musiker var han en uppskattad lutsångare med Bellman och gamla franska sånger som specialitet. Han är representerad vid Nationalmuseum och Kungliga Myntkabinettet.