Teaterbåten

Wikipedia

Teaterbåten (Show Boat) är en amerikansk musikal från 1927 av Jerome Kern (musik) och Oscar Hammerstein (text), baserad på en roman av Edna Ferber. Handlingen är en skildring av några karaktärer från 1890-talets Mississippi, och hur deras liv utvecklas i olika riktning. Den kretsar runt teaterbåten Cotton Blossom, som är en hjulångare på Mississippifloden.

Den är berömd för den episka och lätt melodramatiska sammanvävningen av de olika handlingstrådarna samt den, för tiden rättframma, och relativt riktiga skildringen av rasism gentemot afroamerikaner. Av Jerome Kerns musik har flera sånger blivit särskilt kända, däribland Ol' Man River (Gamla floden) och Can't help lovin' dat' man of mine.

Teaterbåten benämns ofta som den första riktiga musikalen, på grund av att den genomsyras av en ambition att göra den populära teatern mer dramatisk, genom ökad trovärdighet i personteckningen och större interaktion mellan sång och teater. Strängt taget är dock inte skillnaden mycket stor mellan den och de operetter som spelades på Broadway vid samma tidpunkt. Mest märkbart var att flera av sångerna har drag av amerikansk jazz och blues. Men den marknadsfördes med genrebeteckningen "Show Boat - a musical play", inte "operetta" eller "musical comedy", som var de gängse orden^{[källa behövs]}. Till frasen "musical play" återvände författaren Oscar Hammerstein när han började samarbeta med kompositören Richard Rodgers, först med Oklahoma!, därefter en rad succéer som etablerade genrenamnet musikal^{[källa behövs]}.

[redigera] Handling

Öppningssekvensen visar hur några svarta arbetare arbetar runt Mississippifloden med att lasta bomull. Samtidigt firar några av stadens vita invånare att den beryktade teaterbåten, som av en händelse kallas Cotton Blossom (bomullsblomma), har kommit till staden. De båda grupperna stämmer in i samma refräng (Cotton Blossom), och vi får en karg skildring av hur de vita känslolöst ägnar sig åt spel och undehållning medan de svarta sliter under usla förhållanden. Andy, teaterbåtens kapten visar sig, och presenterar sin föreställning, samtidigt som vi anar att ensemblen och arbetarna på båten kanske inte är så lyckliga och sammansvetsade som han vill påskina (Kapten Andy!).

Folkmassan skingras och en ung man vid namn Gaylord Ravenal släntrar in. Han är en inbiten spelhaj, som driver omkring utan större framgångar eller bekymmer (Jag driver med strömmen). Sheriffen dyker upp och ber honom bestämt avlägsna sig från staden inom tjugofyra timmar. Så fort han har försvunnit springer Ravenal på Andys dotter: Magnolia, och de två blir förtjusta i varandra (I vår fantasi), men hinner knappt prata innan sheriffen kommer tillbaka och vill ha med Ravenal till domstolen för en formalitet. Teaterbåtens svarte maskinist Joe har sett allt, och funderar över hur de vita ständigt tycks trassla in sig i saker, och hur lite deras och de svartas problem betyder i det långa loppet (Gamla floden). Samtidigt har Magnolia berättat om sin nya bekantskap för sin vännina Julie, teaterbåtens primadonna, som upplyser hur förrädisk kärleken kan vara (Den man jag fått). Båtens svarta kokerska Queenie tycker att Julies sång låter som en svart folksång, och förundras över att hon kan den, varpå hela båtens svarta besättning dras in i numret.

Under tiden har Ravenal släppts ut och får från teaterbåtens komedienne Ellie veta att Magnolia bor på båten. Han ger sig iväg efter henne medan Ellie ironiserar över det utsiktslösa artistlivet (Teaterlivets tjustning). Samtidigt får vi höra att båtens illvillige maskinist Pete har varit hos Sheriffen med något intressant att berätta.

På båten försöker Andy och hans sällskap utan större framgång reptera in den kommande präsen, men allting avbryts abrupt när sheriffen stormar in följd av en aggressiv folkmassa, och förklarar att han fått in en anmälan av blandäktenskap: mellan en svart kvinna och en vit man, vilket är förbjudet i delstaten. Julie avslöjar att hon hade en svart mor, och blir förvisad från Mississippi tillsammans med sin man Steve (Olycksdagen är här). Magnolia och Ravenal, som kommit ombord på båten för att träffa henne igen, övertar huvudrollerna.

[redigera] Svenska versioner

Teaterbåten hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm 1942. I ensemblen fanns bl.a. Nils Poppe, Annalisa Ericson och Gustaf Wally, och för översättningen svarade Gösta Rybrant. Denna version byggde helt på originalet från 1927. En senare svensk version som bygger på 40-talsversionen, har skrivits av Lars Sjöberg för Malmö Musikteaters uppsättning (årtal?), i regi av Ronny Danielsson.