Technische Universität Berlin

Wikipedia

TU Berlins huvudbyggnad från Straße des 17. Juni.

Technische Universität Berlin, TU Berlin, (Berlins tekniska universitet, TU) är ett av Berlins fyra universitet och grundlades den 1 november 1770 som Berg- und hüttenmännisches Lehrinstitut. Universitetet har cirka 30 000 studenter och ligger på Straße des 17. Juni i stadsdelen Charlottenburg.

Innehåll

1 Historia
- 1.1 Technische Hochschule
- 1.2 Dagens TU
2 TU Berlins byggnader
3 Kända TU-medarbetare och studenter
4 Kommunikationer
5 Källor
6 Externa länkar

[redigera] Historia

Det första steget till TU Berlin togs i och med grundandet av Berg- und hüttenmännisches Lehrinstitut 1770, senare Bergakademie efter Carl Abraham Gerhards (1738–1821) planer. Den andra föregångaren till dagens universitet var Bauakademie som skaapades 13 mars 1799. En föregångare var École de génie et d'architecture. 1821 skapades sedan Technische Schule, från 1827 under namnet Königliches Gewerbe-Institut.

[redigera] Technische Hochschule

1879 skapades så Technische Hochschule Charlottenburg (Königliche Technische Hochschule). En av de drivande under dessa år var Werner von Siemens som var med och utvecklade elektrotekniken vid högskolan. Vid TU verkade pionjärer inom trådlös kommunikation i Tyskland, Adolf Slaby och Georg Graf von Arco, som senare kom att vara med och grunda Telefunken.

Under 1930-talet läste Konrad Zuse vid TU och under den här perioden utvecklade han sina första datorer.

Under 1930-talet fördrevs många professorer och lärare från universitetet av nazisterna som var ett centrum för Nazitysklands vapenutveckling. Bland dessa fanns Georg Schlesinger, Herbert Freundlich, Bruno Taut, Gustav Hertz, Dennis Gábor och Eugene Wigner. Wigner tilldelades 1963 Nobelpriset och blev 1966 hedersdoktor vid TU Berlin.

20 april 1945 stängdes verksamheten.

[redigera] Dagens TU

Efter andra världskriget skapades dagens organisation 1946 då bl.a. humaniora lades till. Den ovanliga gren för ett tekniskt universitet beror på att TU var ett centrum för Nazitysklands utveckling av vapen under 1930-talet. En förutsättning för att man skulle få starta upp på nytt var att humaniora skulle finnas med som motvikt till det tekniska. Denna tillkom 1950. Dagens TU öppnade 9 april 1946. Ett krav för att bli en av 1500 som antogs var att man gjort 100 timmar uppröjningsarbete och klarade ett antagningsprov. Av dessa 1500 var ca 100 kvinnor och 100 utländska studenter.^[1]

Under 1960- och 1960-talet expanderade universitetet kraftigt, från att ha haft 1500 studenter 1946 hade man 1971 10 000. Under 1960- och 1970-talet fanns en stark proteströrelse på TU som bredvid Freie Universität Berlin var centrum för den tyska studentrörelse som hade sin kulmen 1968 ("68-Bewegung").

1975 förvärvade man Telefunkenhochhaus vid Ernst-Reuter-Platz.^[2]

Tangerine Dream spelade sin första konsert i januari 1968 i TU Berlins matsal.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer.

[redigera] TU Berlins byggnader

1878-1884 byggdes en huvudbyggnad i italiensk renässansstil. Delar förstördes under andra världskrigets bombningar. En del av huvudbyggnaden från 1879 resturerades. Universitetet har byggts ut ett flertal gånger efter 1946, bl.a. dagens huvudbyggnad från 1960-talet.