Tuamotuöarna

Wikipedia

Tuamotuöarnas flagga

Översiktskarta

Mataiva

Tuamotuöarna (franska Îles Tuamotu eller Archipel des Tuamotu) är ett av de fem territorier (subdivisions administratives) i Franska Polynesien i Stilla havet.

Öarna ligger ca 200 till 1.200 km öster om Tahiti.

[redigera] Geografi

Öarna är korallöar och ligger i en kedja från norr till söder inom ett ca 2.000 km långt område från Mataiva i norr till Temoe i sydöst med en area på ca 850 km². Huvudön Rangiroa-atollen har en area på ca 170 km² fördelad på ca 250 öar kring den ca 1.640 km² stora lagunen med den högsta höjden på endast några m.ö.h.

Tuamotuöarna täcker en yta av ca 800.000 km² och är därmed den största atollkedjan på jorden med en yta som motsvarar västra Europa. Geografiskt tillhör även Gambieröarna området.

Området omfattar 78 öar och atoller fördelade på 16 förvaltningsområden

Västra gruppen med
Anaa - med Faaite, Motutunga och Tahanea
Arutua - med Apataki och Kaukura
Fakarava - med Aratika, Kauehi, Niau, Raraka, Taiaro och Toau
Manihii - med Ahe
Rangiroa - med Makatea, Mataiva och Tikehau
Takaroa - med Takapoto och Tikei

Norra centralgruppen med
Hao - med Ahunui, Amanu, Anuanuraro, Anuanurunga, Hereheretue, Manuhangi, Nengonengo, Nukutepipi, Paraoa och Tauere
Hikueru - med Marokau, Ravahere, Reitoru, Rekareka/Tehuata och Tekokota
Fangatau - med Fakahina
Makemo - med Haraiki, Hiti, Katiu, nord Marutea, Nihiru, Raroia, Taenga, Takume, syd Tepoto och Tuanake
Napuka/Tepukamaruia - med nord Tepoto

Östra gruppen med
Nukutavake - med Akiaki, Pinaki, Vahitahi och Viaraatea
Puka Puka/Mahina
Reao - med Pukarua
Tatakoto
Tureia/Papahena - med Fangataufa, Mururoa/Moruroa, Tamatangi och Vanavana

Varje del omfattar i sin tur en rad mindre öar, atoller och rev.

Befolkningen uppgår till ca 15.000 invånare (17 inv/km²) med huvudorten Avatoru på ca 800 invånare. Huvudspråken är lokal tahitiska och franska. Valutan är CFP-franc som i övriga Franska Polynesien.

[redigera] Historia

Öarna upptäcktes den 24 januari 1521 av den portugisiske sjöfararen Ferdinand Magellan som då siktade Puka-Puka. Eftervart upptäcktes även de övriga områderna av europeer.

Området utforskades bl a 1839 av en brittisk expedition under Charles Wilkes.

1947 anlände Thor Heyerdahl på sin flotte Kon-Tiki på Raroia.

Området blev ett franskt protektorat 1844 och införlivades 1903 tillsammans med övriga öar inom Franska Polynesien i det nyskapade Établissements Français de l'Océanie (Franska Oceanien).