Vållö
Wikipedia
Vållö (Våldö), långsträckt, skogbevuxen, bebodd ö utanför Smålandskusten ungefär mitt emellan Mönsterås och Påskallavik, Mönsterås församling, Kalmar län. Ön, som är omkring 4 km. lång i öster och väster och har en största bredd av omkring 1,6 km., sammanhänger i norr medelst ett smalt näs med den lilla Björkön. I väster fanns tidigare en viktig lotsstation (nedlagd 1929), vars personal uppassade öns östra del som benämnes Vållö-romp. Sundet mellan öns västra del och fastlandet kallas Vållö redd, där god ankarplats finnes.
Vållö, eller Våldö som den tidigare omnämdes som, omtalas första gången omkring år 1300 i den medeltida handskrift senare kallad "Kung Valdemars segelled".
Ön har fått sitt våldsamma (våld och ö) namn p.g.a. att vissa öbor vilseledde fartyg med att tända eldar så att de gick på grund för att sedan plundra och slå ihjäl besättningen.
Som urgammal lotstation har Vållö spelar en betydande roll i Kalmar sund och sedan 1700-talets början har här funnits 7 stycken kronolotshemman.
Fisket har så länge det har funnits bofasta på ön varit av central betydelse, allra mest ål-fisket. Ål var i långa tider en delikatess och såldes till bra priser. Så sent som före 2 världskriget så ankrade tyska fartyg upp utanför Vållö för att köpa Ål.
Vållö är ett naturreservat med en vacker och många gånger orörd natur. Här finns hus från 1600-talet och de få familjer som ännu bor här, så som Lindström, Lundqvist och Engström har gamla anor och inbördes släktskap.
[redigera] Källor
- Nordisk familjebok, andra upplagan, Stockholm 1921
- Stranda hembygdsförenings årsskrift 1991-92
