Veddige
Wikipedia
| Veddige Siffrorna avser orten |
|
|---|---|
| Folkmängd(2000) | 2 142 |
| Area(2000) | 176 hektar |
| Landskap | Halland |
| Län | Hallands län |
| Kommun | Varbergs kommun |
| Församling | Veddige församling |
| Läge | 57° 16´ N, 12° 19´ Ö
|
Veddige är en tätort i Varbergs kommun, Hallands län, belägen vid ån Viskan längs Riksväg 41 Varberg-Borås, cirka 20 km från centralorten Varberg. Bebyggelsen domineras av en jättelik kyrka från 1800-talet.
Öster om ån Viskan vid vägen till Sällstorp/Kungsäter ligger 'Kullagård'. Huvudbyggnaden är uppförd 1905 i nationalromantisk stil efter ritningar av arkitekt Ragnar Östberg. Hans mest kända byggnadsverk är Stockholms stadshus från 1923. Kullagård skyltas från riksväg 41 Varberg-Borås, strax före södra infarten till Veddige.
En äldre form av namnet Veddige har tagits upp av ortens skola, 'Vidhögeskolan', som har klasser från noll till nio.
Veddige ingår i det område som kallas Viskadalen
Innehåll |
[redigera] Namnet Veddige
I samband med utvidgning av Veddige kyrkogård gjordes en arkeologisk undersökning av området. Riksantikvarieämbetets Marianne Lönn skriver i ’Rapport 2002:16’ om namnet Veddige:
- Veddige är en by med flera hemman. Det skrivs tho Wyghöy 1392 och Widdige 1570. Den senare leden, huvudleden, är sannolikt en stelnad dativform av ordet högher med betydelsen hög. Bestämningsleden kan vara vig ’strid, dråp’. Sammanställt skulle detta bli Stridhögen eller Dråphögen, vilket kan vara svårt att förstå orsaken till.
- Kyrkbyn har även gett namn åt socknen (vilket är det vanliga). De tre äldsta skrivningarna för socknen är in Wighöger 1347, in Wyghöghä 1378, in Widhöya 1418.
[redigera] "Danskestenarna" i Veddige
Första kvarstenen fann undertecknad i en rotvälta år 2001 i samband med "jakt" efter äldre stenålderboplatser i skogsbygden runt Veddige i Hallands län. Högst besynnerligt - en kvarnsten uppe på en höjd, 60 -70 meter över havet, där någon kvarn knappast kund ha legat, utan någon bäck och långt ifrån någon bebyggelse. Jag tog några steg tillbaka för att begrunda fyndet och för att beundra utsikten då jag höll på att snubbla över nästa kvarsten, denne med betydligt större mått. Just då resulterade fyndet som mest i en notering i ”hjärnregistret” för jag var fast besluten att finna spår från betydligt äldre tider. Fler rotvältor fanns i närområdet som undersöktes dock utan att finna några fynd. Inga spår från stenåldern infann sig men i sökandet i rotvältorna noterades ytterligare tre, mer eller mindre fullständigt tillhuggna, kvarnstenar. runt området.
Det skulle dröja ytterligare ett halvår innan dessa kvarnstenar skulle komma att bli aktuella igen och även detta i samband med sökandet efter senpaleolitikum: Inventeringen längs högsta kustlinjen, dvs den högsta nivån som havet nådde omedelbart efter inlandsisens tillbakadragande från västkusten, fortsatte nu något längre norrut i Veddigeområdet. Och nu plötsligt regnade det formligen av kvarnstenar i skogen. Tio, tjugo ja överallt där jag drog fram fanns dem och först nu forstod jag också vidden av upptäckten.
Tursamt nog träffade jag samma dag en man som mycket väl kände till dessa stenar. Inte nog med det, han kände också till dess benämning i folkmun och kunde dessutom berätta vad han visste om dess historia. Enligt hans mormor skulle stenarna ha kallats "danskestenar" och detta på grund av att det var danskar som under medeltid hade tillverkat dessa. Vissa historiska källor anger till och med platser (Åsbro) där "sten" har skeppats för "export" över till Danmark.
Halland tillsammans med Skåne och Blekinge, var under större delen, med smärre avbrott, tillhörande Danmark. Min första tanke som slog mig att det då sannolikt var munkarna från Åhs Kloster som iscensatt eller initierat produktionen. Munkarna var som bekant de som introducerade både kvarndrift, järnproduktion mm. Den som rest och besökt Danmark vet att landskapet är i närmast totalt avsaknat av natursten. Det som kan finnas i naturen är oftast block dit-transportterat av inlandsisen. Danmarks stora naturtillgång är i stället stora jordbruksprodukter. Alltså gott om säd som skulle malas till mjöl men ingen sten till kvarnen. I Halland råder som bekant det rakt motsatta förhållandet – ont om säd men gott om sten.
Naturligtvis har munkarna och kanske även bönderna i Halland inte varit sena att utnyttja dessa förhållanden. Ytterligare en naturprodukt som kräver någon form av kvarnfunktion är de stora mängder av kalk och då menas bränd kalk som i allt större utsträckning började användas till byggnader under början av tidigmedeltid. Genom munkarnas förtjänst eller försorg uppfördes mänger av kloster och kyrkobyggnader inte enbart i Danmark utan även i de gamla skånelandskapen. Vid sidan av den äldre järnframställningen i Halland kan detta ha varit en av den absolut viktigaste industrin i norra Halland under tidig medeltid och framåt till tiden då Halland förblev svenskt.
Lämningarna är alltså sannolikt resterna av den i särklass mest omfattande äldre "storindustrin", i skogarna runt Veddige, med rötter i tidigmedeltid eller kanske till och med under vikingatid. Det rör sig om flera hundratals, kanske tusentals mer eller mindre misslyckade kvarnstenar av både hand- och skvaltkvarnstorlek som ligger kvar i skogsmarken. På de fleste ställen kan man dessutom fortfarande se spåren av stenbrytningen i form av gropar i urberget och mängder av skrotsten.
Frapperande är dock alla de till synes fullt färdiga och funktionsdugliga stenar som ligger kvar. Man får nästen en känsla som om verksamheten har fått ett fullständigt tvärt slut. Är det möjligen så att efter freden 1645 så satte Svenska myndigheten stopp för denna nu "halvdanska" export för att i stället gynna de "helsvenska" kvarnstenstäkterna? Eller att det nästan totalstoppet som drabbade den tidigare så utbredda bondeseglatsen omöjliggjorde vidare export? Hur som helst så verkar våra historiska källor tyvärr inte ha något att berätta om detta.
Hittils har ca 700 st kvarnstenar dokumenterats och kvar att finna är med en grov uppskattning ca 300 st. Arbetet med detta kommer att avslutas inom en snar framtid och skall resultera i en skrift, utgiven av Varbergs Fornminnesförening.
Göran Bengtsson, Veddige 2006
[redigera] Veddigeprofiler
[redigera] Referenser
[redigera] Externa länkar
Denna Hallands län-relaterade geografiartikel är bara påbörjad. Hjälp gärna till genom att fylla i mer!
| Varbergs kommun i Hallands län i Sverige | ||
|
|
