Veterinärmedicin
Wikipedia
Veterinärmedicin är läran om medicinsk profylax, diagnostik och terapi på djur, i första hand avseende tamdjur såsom animalieproducerande djur och sällskapsdjur och sportdjur, men även vilda djur både i frihet och i djurparker. Mycket viktiga är även övervakning av djurskydd och livsmedelshygien.
Veterinärmedicinen är i grund och botten lika gammal som domestikationen av djur, men under de senaste årtiondena har veterinärmedicinen utvecklats oerhört snabbt tack vare avancerade metoder för diagnostik och terapi. Veterinärmedicinen garanterar också kvaliteten, kvantiteten och säkerheten på livsmedlen genom kontroll av djurbesättningar, enskilda djur och produkter avsedda som livsmedel. Framför allt sällskapsdjur erhåller idag ofta avancerad medicinsk vård. Som exempel kan nämnas att hundar har behandlats med höftledsbyte, kirurgi mot starr, pacemaker, och radioterapi mot tumörer. Behandlingarna omfattning begränsas i ibland bara av ägarens vilja att stå för kostnaderna. Inte sällan uppstår härvid etiska problem avseende vad man kan tillåta sig att utsätta djuren för i form av påfrestande behandlingar.
Djurens ekonomiska värde spelar stor roll i sammanhanget. Sporthästar som kan vara värda hundratusentals kronor och mer är naturligtvis värda att kosta på mer än en vanlig ko. I flera länder är veterinärmedicinen avseende hästar mycket specialiserad. Det kliniska arbetet med hästar omfattar ofta problem av lokomotorisk och orthopedisk art men även lidanden i digestionskanalen såsom kolik samt infektioner och andra lidanden i respirationsvägarna kräver ofta åtgärder.
Veterinärmedicinska forskare bidrager i stor omfattning med framsteg inom t.ex kemi, virologi, immunologi och farmakologi.
[redigera] Utbildning i veterinärmedicin
Många universitet och högskolor utbildar veterinärer och som regel kan även doktorandexamen uppnås. I de flesta länder är veterinäryrket reglerat och övervakat av statliga myndigheter. Utbildningen varar i regel mellan 4 och 7 år och omfattar ett stort antal ämnen såsom anatomi, fysiologi, farmakologi, kemi och biokemi, patologi, parasitologi, mikrobiologi etc. Naturligtvis ingår även praktiskt kliniskt arbete, särskilt mot slutet av utbildningen.
