Wightman Cup

Wikipedia

Wightman Cup var en årligen återkommande turnering mellan amerikanska och brittiska damlandslag i tennis som spelades åren 1923 till 1989.

Innehåll

1 Historik
2 Organisation av Wightman Cup
3 Resultat och spelare
4 Se också
5 Referenser
- 5.1 Källa

[redigera] Historik

Initiativet till Wightman Cup kom från den amerikanska tennisspelaren Hazel Hotchkiss Wightman som redan år 1919 föreslog det internationella tennisförbundet (ILTF, the International Lawn Tennis Federation) att starta en lagtävling för damer enligt samma principer som herrtävlingen Davis Cup. Intresset var dock svalt, varför hon år 1920 vände sig till det amerikanska förbundet (US Lawn tennis Association, USLTA) med samma förslag. Hon skänkte samtidigt en pokal i form av en rikt dekorerad, 61 cm hög silvervas till USLTA, tänkt som vandringspokal i turneringen. Generellt var dock det internationella intresset för en sådan damturnering fortfarande svalt. Man ordnade då istället en årlig turnering mellan USA och Storbritannien, de länder som uppvisat störst intresse, och försedde silverpokalen med en inskription med lydelsen "Women´s Lawn Tennis Team Championship between Great Britain and the United States" (översatt till svenska ungefär: "Mästerskap i lawntennis mellan damlag från USA och Storbritannien"). Turneringen gavs namnet "Wightman Cup".

Wightman Cup spelades första gången i augusti 1923 i Forest Hills, New York. Det amerikanska laget bestod av Hazel Hotchkiss Wightman, Molla Mallory, Helen Wills Moody och Eleanor Goss. I det brittiska laget spelade Kathleen McKane Godfree, A E Beamish, R C Clayton och B C Covell. Amerikanskorna vann med 7-0 i matcher. Hazel Hotchkiss Wightman fortsatte att delta i laget som aktiv spelare fram till 1928, varefter hon verkade 13 år som lagkapten. Hon gav aldrig upp sin dröm om en internationell tävling med flera deltagande lag, ungefär som Davis Cup. Genom åren stödde allt fler hennes idé, främst den legendariske australiske tennisspelaren och instruktören Harry Hopman och hans hustru Nell Hopman. År 1962 lyckades en tidigare brittisk Wightman Cup-spelare, Mary Hardwick Hare övertyga ILTF om att arrangera det som lagom till ILTFs 50-årsjubileum år 1963 kom att för första gången spelas som Federation Cup.

[redigera] Organisation av Wightman Cup

Turneringen spelades årligen alternerande i USA och Storbritannien. Lagen bestod vardera av fyra till sju spelare som möttes i fem singel- och två dubbelmatcher. Fram till 1957 spelades alla matcher på gräsbanor, därefter skiftade underlaget. Uppehåll gjordes åren 1940-45. Lagen möttes i augusti månad, från 1965 över tre speldagar. Publikintresset var alltid stort. På grund av ändrade och tätare spelscheman för de professionella tennisspelarna upphörde turneringen som spelades sista gången år 1989.

[redigera] Resultat och spelare

Genom åren spelade de flesta av två ländernas främsta damelit i Wightman Cup, som fortsatte att engagera tennisspelarna även efter det att Federation Cup startats år 1963. USA noterade flest segrar, tillgänglig statistik från starten 1923 fram till och med år 1978 anger USA som segrare 40 gånger mot tio för Storbritannien. Förutom de ovan nämnda spelarna deltog också genom åren spelare som Dorothea Douglass Chambers, Darlene Hard, Doris Hart, Louise Brough, Maureen Connolly, Althea Gibson, Billie Jean King, Margaret duPont, Virginia Wade, Rosie Casals, Chris Evert och andra.