Wilhelm Tell (opera)
Wikipedia
Guillaume Tell / Wilhelm Tell, opera i fyra akter med musik av Rossini och libretto av Victor-Joseph Étienne de Jouy och Hippolyte Louis Florent Bis efter Friedrich von Schillers skådespel Wilhelm Tell och Jean pierre Claris de Florians berättelse Guillaume Tell ou La Suisse libre. Uruppfördes den 3 augusti 1829 på Grand Opéra i Paris.
[redigera] Personer
- Guillaume/Wilhelm Tell, schweizisk sammansvuren Baryton
- Arnold Melchtal, schweizisk sammansvuren Tenor
- Walter/Walther Fürst, schweizisk sammansvuren Tenor
- Melchtal, Arnolds far Bas
- Jemmy, Tells son Sopran
- Gesler/Gessler, kejserlig riksfogde i kantonerna Schwyz och Uri Bas
- Rodolphe/Rudolf, anförare för Geslers bågskyttar Tenor
- Ruodi, fiskare Tenor
- Leuthold, herde Bas
- Mathilde, habsburgsk prinsessa Sopran
- Hedwige/Hedwig, Tells hustru Mezzosopran
- En jägare Bas
Hovfolk, härolder, pager, soldater, Geslers vakter, jägare, lantfolk, folk Kör och balett
[redigera] Operan
Till skillnad från Rossinis tididgare operor, som han hade svängt ihop på tre-fyra veckor, ville han nu göra ett ordentligt arbete och inte göra Parispubliken besviken. Arbetet tog hela 5 månader. Han förkastade helt sin gamla italienska stil med crescendon, cabalettor, strettor med mera för att vara texten trognare, men texten var just ett problem för honom; den var stel och händelselös många gånger, men resultatet blev ändå en mäktig opera. Han studerade även schweiziska folksånger för att göra verket mer trovärdigt.
Premiären 3 augusti 1829 blev inte den succé man hade väntat sig. Premiären varade i över sex timmar. Publiken hade tråkigt för att den förväntade sig den vanlige spirituelle Rossini men fick något nytt i stället, kritikerna däremot erkände direkt Wilhelm Tell som något stort och nytt. Redan efter några uppföranden var man tvungen att stryka ner operan till ett mer hanterligt format, från fyra till tre akter. Till exempel ströks baletter som inte spelade någon roll för dramatiken. Donizetti sa att första och tredje akten var skrivna av Rossini och den andra akten var skriven av Gud. Ett bevis, kanske något anekdotiskt, på Wilhelm Tells längd var att när Rossini var ute och promenerade på Paris gator, träffade han på operans direktör som hade den goda nyheten att de åter skulle sätta upp Wilhelm Tell, varvid den slagfärdige Rossini svarade: Verkligen! hela operan!. Wilhelm Tell är en sällsynt gäst på operahusens scener men förekommer då och då.
Bland de mest berömda numren i operan är den stora ouvertyren, som är helt olik Rossinis tidigare ouvertyrer. Den är mer en symfonisk dikt i fyra delar, ett preludium för fem celli och en kontrabas, storm för full orkester, kallan på korna för engelskt horn och triangel och den berömda galoppen för full orkester. Mathildes aria Sombre foret, Tells aria Sois immobile, et vers la terre och Arnolds Asile héréditaire och fjärde aktens final Tout change et grandit en ces lieux ! är några av operans mest kända nummer.
