Yngre Dryas
Wikipedia
Yngre Dryas är en kallperiod i slutet av den senaste istiden, för ca 12.600 till 11.500 år sedan. Under varmperioden som föregick Yngre Dryas, Bølling-Allerød, blev stora delar av södra Sverige fritt från is. Klimatförsämringen gjorde dock att isavsmältningen stannade av och att inlandsisen i vissa områden ryckte fram. I Sverige utbildades bl.a. s.k. randmoräner parallellt med iskanten i öst-västlig riktning bl.a. i Dalsland, Västergötland och Östergötland, den mest kända är kanske Hindens rev i södra delen av Vänern. Randmoränerna kan förutom morän även innehålla sorterade sediment och lera som plockats upp av isen vid dess framryckning. Klimatförändringen under Yngre Dryas är tydligast i områdena runt Nordatlanten och har förutom i Europa även registrerats i bl.a. iskärnor från Grönland, sjösediment i östra Kanada och i djuphavssediment från Karibiska havet. En huvudhypotes är att Yngre Dryas orsakades av att en förändring i dräneringen av den Nordamerikanska inlandsisen gjorde att stora mängder kallt smältvatten länkades mot nordatlanten och fick den nordatlantiska strömmen att vända söderut. Yngre Dryas avslutas med en kraftig temperaturuppgång som markerar övergången till holocen, den yngsta epoken i jordens historia.
