Öde
Wikipedia
Öde, sammanfattningen av de händelser, som en varelse upplever under sitt levnadslopp till lycka eller olycka. En människas öde bestäms av hela den mångfald inre och yttre orsaker, som påverka henne, hennes medfödda andliga och kroppsliga natur, de omständigheter, under vilka hon lever, och hennes egna av viljan ledda handlingar.
På de sistnämnda lade Friedrich von Schiller huvudvikten, då han sade: "I ditt bröst är ditt ödes stjärnor". Återigen sammanhanget mellan individen och världsalltet betonas, när man fattar de olika varelsernas öden som uttryck för en förnuftig världsordning eller en gudomlig försyn. I strid mot varandra står dessa båda uppfattningar, endast när de uppfattas ensidigt.
Uppfattningen av de levnadsloppen bestämmande orsakerna såsom en självständig, outgrundlig makt, som härskar över allt och ytterst bestämmer även människans vilja, ledande den ene till lycka, den andre till olycka. Detta föreställningssätt är urgammalt och kan väl aldrig fullt utrotas. Det gör sig mera gällande i samma mån, som man är ur stånd att genomskåda sammanhanget mellan orsaker och verkningar och därför i ödet finner en "tillflykt för okunnigheten". Hos alla folk har i äldre tider ödesföreställningen spelat en stor roll. För forntidens greker var ödet något abstrakt, den gestaltlösa nödvändigheten, mot vilken människor och gudar lika förgäves kämpade. Individens försök att resa sig däremot fattades såsom övermod (hybris), som straffades av vedergällningen (Nemesis).
I den grekiska mytologin personifierades ödet i de livstrådarna spinnande och utdelande moirerna. Herakleitos fattade ödet som förnuftigt (Logos) och stoikerna som den lagbundna nödvändigheten. Den romerska uppfattningen av ödet (se Fatum) överensstämde med den grekiska, likaså romarnas. I den nordiska mytologin motsvaras moirerna och parcerna av nornorna. Med kristendomen ersattes det blinda ödets över människan härskande främmande makt genom den allsmäktiga kärlekens försyn.
