68-vänstern
Wikipedia
68-vänstern utgjordes av den politiska vänstervåg som sköljde över både Sverige och hela den övriga västvärlden åren kring 1968. Det var egentligen den andra stora vänstervågen i modern politisk historia: I Sverige sågs under rösträttsstridernas tid både liberaler och socialdemokrater som vänsterpartier. Under den nya vänsterns tid på 1960- och 1970-talen uppstod en rad nya revolutionära vänsterpartier, många av dem genom utbrytningar från redan existerande partier.
De händelser i omvärlden som framförallt förstärkte vänsterströmningarna mot slutet av 1960-talet var vietnamkriget, kulturrevolutionen i Kina och avkoloniseringsprocessen i alla de tidigare europeiska kolonier som blev självständiga från 1950-talet och framåt. Viktig var även den stadiga ekonomiska tillväxten under det "gyllene kvartsseklet" 1948-1973, när ekonomin i västvärlden kraftigt växte, vilket gav upphov till sociala spänningar och problem kring fördelningen av det nya välståndet. Men det rörde sig inte enbart om en modernisering utan också om en kamp för frihet och rättvisa, något som var särskilt tydligt i Majrevolten i Paris, där historiens första vilda generalstrejk genomfördes. Kvinnorörelsens och miljörörelsens första steg togs under denna tid.
Det etablerade samhället, inklusive de etablerade vänsterpartierna, såg med skepsis på den nya vänstern. Det fanns också en olycklig uppdelning mellan denna politiska del av vänstervågen och den sociala delen – hippierörelsen och i Sverige även den progressiva musikrörelsen, Provie och anarkisterna. De partibildande marxisterna var knappast intresserade av ett sådant samarbete, och sekteristisk småaktighet var inte ovanlig. En del av de nya vänstergrupperna hade bara ett fåtal medlemmar, medan den största organisationen, DFFG, hade hundratals lokalavdelningar över hela landet och kunde samla tiotusentals aktiva på Vietnam-demonstrationerna.
I Sverige var dock vänsteruppsvinget i slutet av 1960- och början av 1970-talet inte enbart en rörelse vid universitet och gymnasieskolor. En viktig impuls kom från gruvstrejken i Malmfälten 1969, vilken följdes av en strejkvåg bland LO-grupper som kulminerade med skogsarbetarstrejken 1975.
De ideologiska strömningar som var starkast var maoismen, trotskismen och till viss del eurokommunismen. Protester mot Sovjetunionens intåg i Tjeckoslovakien 1968 var en av utgångspunkterna för 68-vänstern och avståndstagandet från sovjetkommunismen var ett framträdande drag, även om det också inom delar av vänstervågen fanns en mer försonlig syn på den s.k. realsocialismen i öst.
Innehåll |
[redigera] Organisationer inom den svenska 68-vänstern
- Bolsjevikgruppen
- Clarté
- De förenade FNL-grupperna (DFFG)
- Folket i Bild/Kulturfront
- Förbundet Kommunist (FK)
- Grupp 8
- Kommunistiska Arbetarförbundet (KAF)
- Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFML), bytte namn till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) 1973
- Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna) (KFML(r))
- Marxist-Leninistiska Kampförbundet (MLK)
- Musiknätet Waxholm
- Rebellrörelsen
- SAC
- Provie
[redigera] Framträdande personligheter inom den svenska 68-vänstern
- Frank Baude, mångårig ledare för KPML(r)
- Anders Carlberg, framträdande vid Kårhusockupationen, grundare av Förbundet Kommunist
- Bo Gustafsson, professor i ekonomisk historia, ordförande för SKP
- Nils Holmberg, journalist, författare, politiker, grundare av KFML
- Sara Lidman, författare
- Jan Myrdal, författare
- Göran Palm, författare
- Francisco Sarrion rebelledare
- Herman Schmid forskare, marxist
- Sköld Peter Matthis, pionjär inom Vietnamrörelsen
- Göran Therborn forskare, marxist
- Håkan Wiberg fredsforskare
[redigera] Litteratur
- Månsson/Welander: Demonstranter.En sociologisk stuidie. Pan 1970.
- Utanför systemet. Vänstern i Sverige 1968-78. En antologi. Sthlm 1978.
- Lundberg, Svante: 68:or En politisk generation. Symposion 1993.
- Östberg, Kjell: 1968 när allt var i rörelse. Prisma 2002.
