Amiral
Wikipedia
- Den här artikeln handlar om en officersgrad. För information om fjärilen med samma namn, se artikeln Amiral (fjäril).
Amiral är en flaggmansgrad och i allmänhet den högsta militära graden i ett lands flotta. Den näst högsta graden kallas viceamiral och tredje högsta graden är konteramiral. Äldre amiralsgrader i svenska flottan var översteamiral, underamiral, riksamiral, generalamiral schoutbynacht m.fl. Ett trettiotal amiraler är begravda på Galärvarvskyrkogården på Södra Djurgården i Stockholm. När den svenska statsförvaltningen reformerades under 1600-talet utgjordes ett av departementen av amiralitetet och chefen för amiralitetskollegium var då riksamiralen.
Ordet kan härledas från arabiskans amir-al-bahr, "prinsen av havet", under vilken titel ledaren för den muslimska medelhavsflottan blev känd under 1100-talet. Termen fördes med till Europa av korsriddare, som analogt med latinets admirabilis stavade den "admirable".
Innehåll |
[redigera] Storamiral
Titel på flottans högste styresman näst konungen, i Sverige buren av endast två personer:
- Hertig Karl, sedermra Karl XIII.
- Kronprins Oskar, sedermra konung Oskar I.
[redigera] Sveriges riksamiraler
Högsta flaggmansgraden i Sverige; en av de höga riksämbetsmännen i Sverige under (1500- och) 1600-talet.
- Carl Carlsson Gyllenhielm (1620-1649)
- Gustav Otto Stenbock (tillsatt och avsatt 1675 av Karl XI)
- Lorentz Creutz d.ä. (1615-1676)
[redigera] Sveriges amiralgeneraler
En amiralsgrad, som under Karl XI:s tid innehades av nedan nämnda personer, men sedan icke funnits.
- Henrik Henriksson Horn af Åminne (1618-1693) Utnämnd till amiralgeneral 1677 led han p.g.a. sin totala okunskap om sjövapnet ett fatalt nederlag mot den danske amiralen Nils Juel 1 juli samma år.
- Hans Wachtmeister (1641-1714) Utnämnd till amiralgeneral 1681. Under åren 1680-1700 lade han ner ett hårt arbete på att rusta upp flottan. När kriget kom 1700 gick Wachtmeister till sjöss i spetsen för sitt livsverk.
[redigera] Sveriges generalamiraler
Den högsta amiralsgrad, som funnits vid svenska flottan, inrättades av Karl XI under namn av amiralgeneral och gavs 1681 åt Hans Wachtmeister (1641-1714). Gustaf III återupplivade ämbetet 1780 och utfärdade s. å. instruktion för generalamiralen, vilken ensam blev K. M :t ansvarig för örlogsflottans bestånd och förkovran. Generalamiralsämbetet har bekläts av (siffrorna avser de år de innehaft titeln):
- Henrik af Trolle 1780-1784. Anses som den största organisatören av det svenska sjövapnet under 1700-talets mitt.
- Carl August Ehrensvärd 1792-1794
- Johan af Puke 1812
- Victor von Stedingk 1818
- Olof Rudolf Cederström 1823-1828
[redigera] Sveriges amiraler
- Jakob Bagge
- Cornelius Ankarstierna
- Evert Fredrik Taube 1700
- Johan af Puke 1808
- Louis Palander af Vega 1900
- HM Konung Gustaf V 1907
- Greve Carl August Ehrensvärd 1924
- Otto Emil Lybeck 1936
- Fabian Tamm 1947
- HM Konung Gustaf VI Adolf 1950
- Stig H:son Ericson 1961
- HKH Hertigen av Halland 1969
- Åke Lindemalm 1970
- HM Konung Carl XVI Gustaf 1973
- Bengt Lundvall 1978
- Bror Stefenson 1991
[redigera] Sveriges viceamiraler
- Olof von Unge, adlad år 1712.
- Carl Olof Cronstedt d.ä.
[redigera] Sveriges konteramiraler
- Anders Grenstad nuvarande marininspektör
- Jörgen Ericsson fd marininspektör, Chef för Högkvarteret (2005-)
- Torsten Lindh fd generalinspektör för marinen
- Arvid Lindman fd statsminister
- Frank Rosénius fd chef för marinen
I dagens Sverige är praxis att endast kungligheter och överbefälhavare innehar amirals grad, vilket i praktiken innebär att viceamiral är den högsta officersgraden i den svenska flottan. Under 1900-talet har flera tidigare Marinchefer givits den högsta amiralsgraden i samband med deras pension. I dagligt tal tilltalas dock viceamiraler, konteramiraler och flottiljamiraler "amiral".
[redigera] Tyska amiraler (under andra världskriget)
- - Conrad Albrecht, generalamiral 1939
- - Johannes Bachmann, stupad 2 april 1945
- - Hermann Böhm, generalamiral 1941
- - Wilhelm Canaris, avrättad 9 april 1945
- - Rolf Carls, generalamiral 1940, stupad 15 april 1945
- - Otto Ciliax, amiral 1943
- - Karl Dönitz, storamiral 1943
- - Paul Fanger, stupad 15 april 1945
- - Hermann von Fischel, död i rysk krigsfångenskap 1950
- - Kurt Fricke, stupad 2 maj 1945
- - Hans Georg von Friedeburg, generalamiral 1945, självmord 23 maj 1945
- - Günter Guse, död i rysk krigsfångenskap 1953
- - Oskar Kummetz, generalamiral 1944
- - Günther Lütjens, stupad ombord på Bismarck 27 maj 1941
- - Wilhelm Marschall, generalamiral 1943
- - Wilhelm Prentzel, självmord 2 maj 1945
- - Erich Raeder, storamiral 1939
- - Alfred Saalwächter, generalamiral 1940, död i rysk krigsfångenskap 1945
- - Otto Schniewind, generalamiral 1944
- - Otto von Schrader, självmord 19 juli 1945
- - Otto Schultze, generalamiral 1942
- - Walter Warzecha, generalamiral 1944
- - Karl Witzell, generalamiral 1941
[redigera] Källor
- Nordisk familjebok, andra upplagan, Stockholm 1904-1926
