Anders Nygren
Wikipedia
Anders Nygren, född 15 november 1890, död 20 oktober 1978, biskop i Lunds stift 1948-1958.
Anders Theodor Samuel Nygren föddes i Göteborg, som son till rektor Samuel Nygren och Anna Maria Lundström. Han var den tredje av fyra bröder som alla blev präster. Intryck från hemmet och regelbundna kyrkobesök förde Nygren till lutheranismen och Martin Luthers lära. Efter faderns död 1906 flyttade familjen till Lund. Nygren började studera vid teologiska fakulteten vid Lunds Universitet och tog examen som teologie kandidat efter fem terminer. Efter praktik prästvigdes han 1912 i Göteborgs stift.
Som präst fördjupade han sina kunskaper i filosofi och systematisk teologi. Immanuel Kant och Friedrich Schleiermacher studerades flitigt. För att få full förståelse av deras lära åkte han till Tyskland, där han mötte sin blivande fru, Imgard Brandin. De fick fyra barn.
Våren 1921 blev Nygren teologie licentiat. Kort därefter försvarade han sin avhandling Religiöst Apriori, och blev docent. Flera viktiga avhandlingar följde, vilka behandlade etiska och dogmatiska frågor. Han blev professor vid Lunds Universitet 1924.
1930 utkom första delen av hans huvudverk, Eros och Agape. Det var ett resultat av djupa studier i grekisk filosofi och tidig kristendom. Del två publicerades 1936. I det här verket förklarar Nygren motivforskning som metod. Tillsammans med kolleger lägger Nygren grunden för det lundensiska tankesystemet. Det bygger på att människan inte kan undkomma den yttersta dimensionen.
Under andra världskriget deltog han i den internationella debatten angående kristendomen och nazismen. 1947 blev han ordförande i Lutheranska världsförbundet. 1949 vigdes han till biskop i Lund. Som sådan fick han tillfälle att utveckla sina teorier i praktiken. När han avgick 1958 fortsatte han med sin forskning, och undervisade under några år vid universitet i USA. Trots sjukdom deltog han under sina sista år i den teologiska och filosofiska debatten. Han avled 1978 och begravdes i Lund.
Källa: Biographical Introduction i "Anders Nygren's Religious Apriori" av Kjell O Lejon.
