Angerboda
Wikipedia
Angerboda (Angrbodha) eller Gullveig var i nordisk mytologi en jättinna som utsådde tvedräkt mellan asar och vaner, vilket ledde till det första kriget, vanakriget. Det var vanerna som gav henne uppdraget att ta sig till Asgård och förarga asarna.
Sedan de båda gudasläktena försonats, straffade de Gullveig genom att bränna henne på bål. När bålet brunnit ut sökte Loke i askan, fann hennes hjärta och slukade det.
Gullveig återföddes och stiftade åter ont. Hon brändes än en gång, och även en tredje; tre gånger är hon dräpt, men lever än; hon vistas nu i Järnveden eller Järnskogen och kallades "den gamla i järnskogen" eller Heid och ses som representant för ond magi, s.k. sejd.
Både andra och tredje gången hon brändes fann Loke också hennes hjärta och slukade det. Varje gång blev han havande, och alltså mor (!) till - i tur och ordning - Hel, Fenrisulven och Midgårdsormen. Gudarna insåg att dessa barn var farliga och lät slänga ormen i havet, Hel i underjorden och fjättra ulven.
Namnet Angerboda betyder "sorgebebådare". Namnet anknyter antagligen till det faktum att hennes söner Fenrisulven och Midgårdsormen kommer att döda Oden respektive Tor vid Ragnarök.
Namnet Gullveig betyder "Gulddryck" eller "Guldberusning". Angerboda kallades Heid när hon utövade trolldom.
