Antonio Pimentel

Wikipedia

don Antonio Pimentel de Prado, född i Palermo 1604 i en högadlig familj, spansk militär och guvernör i Nieuport, av Filip IV av Spanien i juli 1652 avsänd envoyé till drottning Kristina av Sverige. Filip önskade ernå goda förbindelser med Sverige och den spanska diplomatin hade beordrats att överallt i Europa främja svenska intressen för att visa svenskarna Spaniens goda vilja. Syftet med beskickningen till Stockholm var bland annat att utröna Sveriges militära styrka och dess inställning till det av Spanien upprättade säkerhetssystemet i Europa. Den viktigaste uppgiften var dock att utröna drottningens eventuella giftermålsplaner, eftersom maktbalansen i Europa skulle påverkas om drottningen äktade någon som representerade en mot Spanien fientlig makt.

[redigera] Uppdraget i Sverige

Pimentels skepp anlände till Dalarö den 12 augusti och han mottogs av drottningen i audiens den 19 augusti. Pimentel hade inga instruktioner att utröna Kristinas eventuella abdikationsplaner, men genom hans närvaro vid hovet försökte drottningen förvärva Filips stöd för hennes planerade tronavsägelse. För att öka spanjorernas välvilja gentemot Kristina fick diplomater från länder som var Spaniens fiender ett frostigare klimat vid hovet. Pimentels flitiga och till synes framgångsrika umgänge med drottningen oroade både den franskvänliga regeringen och till Sverige vänskapligt inställda makter. Före sommaren 1653 hade Kristinas förtroende för Pimentel vuxit så långt att hon anförtrodde honom att hon ämnade abdikera och övergå till den katolska läran. Då Pimentel insåg, att det stöd som Kristina begärde av Filip IV för att genomföra sin plan, till följd av de långsamma förbindelserna med Spanien inte effektivt kunde utverkas från hans post i Stockholm, beslöt han att mot sina order återvända till Spanien. Drottningen var emellertid givetvis införstådd med att han lämnade landet. I början av augusti lämnade Pimentel Stockholm. Då han lämnade Göteborg sprang hans fartyg emellertid läck och han tvangs att återvända. Av en slump nåddes han då av sin konungs order att kvarstanna i Sverige. I stället avsändes en annan budbärare till Madrid. Pimentels kvarstannande i Sverige förstärkte oron hos vänskapliga makter liksom hos den franskvänliga aristokratin. Först i april 1654, då ingenting längre tycktes kunna hindra att Kristina lämnade sin tron och sitt land för att anamma den katolska läran, lämnade Pimentel Sverige.