Arne Jones
Wikipedia
Arne Jones född 1914 i Ånge, död 1976, var en svensk skulptör.
Arne Jones var professor på kungliga Svenska konstakademin 1961-1971. Han representerade Sverige på Biennalen i Venedig 1968.
Arne Jones var en i en grupp med konstnärer som efter kriget, 1945, presenterade ett nytt och 'konkret' handlingsprogram för konst, med målsättning att sprida konsten ut i den offentliga miljön . Sedan fortsatte han att utveckla sina skulpturer från en grundform, som kan byggas upp och varieras på olika sätt. Det senare materialet är oftast baserat på poetisk klassicism, en önskan att kombinera moderna material med ett klassiskt tema.
Det var en grupp konstnärer som slutade sin utbildning omkring krigslutet, som kommit att kallas "1947-års män". Några av dem var elever till Sven Erixon; Lenart Rodhe (f.1916), Karl Axel Pehrson (f.1920), Pierre Olofsson (f.1921), Lage Lindell (f.1920), Randi Fisher (f.1920), Olle Gill (f.1908). Arne Jones var elev till Eric Grate på Konsthögskolan i Stockholm och var en av de ledande förnyande skulptörerna tillsammans med bland andra skulptören Palle Pernevi.
Jones fick sitt genombrott 1947 och är representerad med skulpturer i många svenska städer och på svenska konstmuseer.
Beteckningen 1947 års män fick man efter en utställning, "Ung konst", i april 1947 på Färg och Form vid Brunkebergs Torg i Stockholm. Utställningen har gått till konsthistorien mycket tack vare Sven Alfons essä "Unga gotiker" i Konstrevy. Den nya konsten rubricerades som konkret på Galerie Blanche 1949. Bonniér, Olofsson, Pehrson, Jones deltog i denna utställning som mer än någon annan proklamerade den konkreta konsten och blev ett definitivt genombrott för deltagarna, långt viktigare än "Ung konst" 1947. Samma år genomfördes också Världssportutsällningen och i tidskriften Prisma publicerade Olle Bonniér sitt berömda manifest.
Hans kanske mest kända verk är det tidiga Katedral från 1947, som finns uppsatt i Göteborg och i Västertorp, Stockholm. Den finns även på SSU:s kursgård Bommersvikdär den också används som logo. Det är en nygotisk konstruktion, en stilisering av två balettdansörers dans som resulterat i en spetsbåge.
Liknande rörelseenergi finns i ett antal av hans följande verk.
På frimärke från 1978 finns hans skulptur Rum utan filial (1951). Verkets namn är en ordlek utifrån vännen Lars Ahlins novell Huset har ingen filial. Titeln vill markera skulpturens slutenhet, allt sker inom stänglarnas våningar. Här finns ingen primär skådeyta, eftersom det är en rundskulptur som skall ses från många aspekter. Skulpturen bildar en slinga som leder ögat på en oändlighetsvandring.
Han har tilldelats Sergelpriset.
1962 tilldelades Jones Norrlandsbjörnen, som är Norrlandsförbundets utmärkelse till personer som gjort förtjänstfulla insatser föör Norrlands utveckling eller bidragit till att norrländska förhållanden blivit beaktade.
[redigera] Offentliga skulpturer
Ej fullständig lista
- Katedral (1947), Järnbrott i Göteborg, Västertorp i Stockholm, Norrköpings museum och Bommersvik
- Rum utan filial (1951)
- Spiral åtbörd (1954-1956), roterande fontänskulptur på Kristinaplatsen i Norrköping
- Yin-Yang (1965-1967), Chalmers Tekniska Högskola
- Progression (postumt 1979), Skinnarviksparken på Södermalm, Stockholm
- Spiral Åtbörd Norrköpings Museum (1961)
- Treklang Folksam Stockholm
- Ställbart universum Frölunda torg, Göteborg (1967)
- Vertikal komposition Fysiologen, Lund (1961)
- Ros Utsprungen Rockstad krematorium, Stockholm (1963)
- Nova Dagens Nyheter, Stockholm (1964)
- Resonans Örebro (1958)
- Kopparblomma Sandviken (1964)
- Spiralrum Blackebergs läroverk, Bromma (1955)
- Spiral Reflex Folkets Hus, Skönsberg (1960)
- Mänsklig Byggnad Tekniska Högskolan, Luleå
- Katedral Bommersviks kursgård (1961)
- Katedral Västertorp, Stockholm (1952)
- Katedral Järnbrott, Göteborg (1952)
- Hillmonumentet Lund (1954)
- Fontän Tekniska Högskolan, Lund
- Torget SE Banken, Malmö
- Accumulage Östra Sjukhuset, Malmö
- Grafisk Byggnad Studenthem, Bromma (1963)
- Facettdans Svenska Tobaks AB, Malmö (1962)
- Sfär Malmö (1963)
- Don Quijote och Hamlet Björkhagens skola, Stockholm (1949)
- Sagan om den borttappade bollen Ulriksbergsskolan, Växjö (1950)
- Kommunikationer Hotell Malmen, Stockholm (1951)
- Den fantasifulle muraren Blackebergsskolan, Stockholm (1952)
- Från skål till skål Norrvikens trädgårdar, Båstad (1955)
- Från fall till fall Katrineholm (1957)
- Sekvens Idrottens Hus, Helsingborg (1959)
- Krucifix Vantörs kyrka (1959)
