Arnulf av Metz
Wikipedia
Arnulf av Metz (franska: Saint Arnoald) (13 augusti 582-16 augusti 640) var en fransk adelsman, biskop i Metz, som hade utomordentligt stort politiskt inflytande i de merovingiska kungadömena. Helgonförklarad. Omnämnd som grundare av den karolingiska ätten.
Arnulf tjänstgjorde vid det austrasiska hovet under Theodebert II 595-612. 613 ledde han dock tillsammans med Pippin av Landen det uppror mot Brynhild av Austrasien som ledde till hennes fall och att frankerriket enades under Chlothar II:s krona. Ungefär samtidigt blev Arnulf biskop i Metz.
Från 623 tjänstgjorde Arnulf tillsammans med Pippin, nu maior domus i Austrasien, som Dagobert I:s rådgivare. Därefter blev Arnulf eremit i Vogeserna tillsammans med sin vän Romarik.
Innan han ingick det heliga löftet fick han tre barn med sin hustru Doda: Ansegisel, Chlodulf och Martin. Ansegisel gifte sig med Pippins dotter Begga och deras son Pippin av Herstal blev Karl den stores farfars far.
Arnulf kanoniserades sedermera och är idag bryggdens skyddshelgon. Han firas antingen 18 juli eller 16 augusti. Hans helgonattribut är en kratta. Han förväxlas ofta med Arnold av Soissons som också är brygdens skyddshelgon.
