Aurora Königsmarck

Wikipedia

Aurora Königsmarck

Maria Aurora (von) Königsmarck, född 28 april 1662 på slottet Agathenburg (nära Stade), död 16 februari 1728 i Quedlinburg; grevinna; älskarinna till August den starke, med vilken hon 1696 fick sonen Moritz av Sachsen.

Dotter till rikstygmästare Conrad Christoff Königsmarck (1634-1673) och Maria Christina Wrangel (dotter till den berömde fältmarskalken Herman Wrangel av Skokloster. Syster till Philip Christoph Königsmarck och Carl Johan Königsmarck, brorsdotter till Otto Wilhelm Königsmarck.

Hon växte upp i Tyskland och fick under sin mors ledning en mycket god uppfostran och utbildning. Hon talade tyska, franska, italienska, svenska och förstod litet latin. Hon älskade musik och skådespel och författade själv verser. Hon var även mycket duktig på att brodera och teckna. Tidigt blev hon bemärkt för sin spiritualitet och skönhet.

1680 flyttade hon med sin mor till Stockholm. Påverkad som hon var av fransk salongsfeminism kom hon att spela en framträdande roll i hovets nöjesliv och bidrog till att introducera franskklassicismen i Sverige. Hon pläderade även för kvinnans rätt till studier.

Hennes mor avled 1691. Reduktionen såväl som processer inom släkten hade tärt på familjens ekonomi, och 1692 reste Aurora från Sverige för att finna lyckan på annat håll. De första åren bodde hon på olika platser i Tyskland - Hamburg, Stade, Hannover. Under dessa år var det många som friade till den vackra Aurora, men hon avböjde samtliga dessa giftermålsanbud. Hon hade nämligen under åren i Stockholm förlorat sitt hjärta till friherre Claes Gustaf Horn. Denne hade tvingats lämna Sverige efter ett slagsmål och reste nu omkring på kontinenten. Ibland korsades deras vägar och då bad Horn henne alltid om pengar.

Under hösten 1694 reste Aurora till Dresden för att finna ut vad som hänt med hennes bror, Philip Christoph. Här träffade hon August "den starke", drogs in i ett vilt nöjesliv vid hovet och blev Augusts älskarinna. 1696 födde hon sonen Moritz.

Hon bodde sedan omväxlande i Dresden, Leipzig, Hamburg och Quedlinburg, där hon 1700 blev "prostinna" vid dess jungfrustift.

Vid nyårstid 1702 begav hon sig till den svenska kungen Karl XII:s huvudkvarter vid Würgen. Detta för att försöka förmå kungen att till hennes släkt ge tillbaka de gods som familjen förlorat vid reduktionen. Kungen ville dock inte ta emot henne. Under Karl XII:s uppehåll i Altranstädt 1706-1707 gjorde Aurora ett nytt försök, men inte heller då blev hon mottagen av den svenske kungen. Hon fortsatte sedan flacka runt och hennes ekonomiska förhållanden blev sämre och sämre.

Hon avled i Quedlinburg och där visades hennes balsamerade lik i slottskyrkan ända fram till 1900-talets början.