Bödel

Wikipedia

Illustration i Praxis rerum criminalium iconibus illustrata, Antwerpen - Beller - 1562.

Bödel eller skarprättare är en av samhället anställd person, utsedd att verkställa dödsstraff, prygel och andra kroppsstraff.

Under medeltiden användes även orden mästerman eller stupagreve. Utanför Sverige skiljde man på skarprättare och bödel på så sätt att skarprättare fick stå för de "finare" avrättningarna i form av halshuggning (som ofta var reserverad för adeln), medan bödeln stod för straff som stegling, tortyr- och spöstraff. Bödeln hade ofta ett antal medhjälpare som kallades rackare eller rackardrängar. I södra Sverige och Danmark kallades dessa också nattmän. De utförde även föraktade sysslor som att rensa latriner och begrava självmördare. Tjänsten som bödelsdräng avskaffas under 1860-talet.

Under 1600-talet var det svårt att rekrytera skarprättare varför man istället utnyttjade dömda fångar till arbetsuppgiften. Dödsdömda personer kunde få slippa sitt straff genom att själva bli skarprättare. Mot mitten av 1800-talet förändras dock både status och rekryteringsformer för yrket och man får ett visst antal statligt anställda skarprättare.

Fram till 1858 fanns en skarprättare i varje län, men efter denna tidpunkt så strävade man att minska det totala antalet skarprättare i landet. Detta ledde till att man införde en rekommendation om att man till tjänsten (när den blev ledig) endast skulle rekrytera person som var verksam inom yrket i andra län. Efter 1866 finns endast två verksamma skarprättare i landet, en för Stockholm stad (Johan Fredrik Hjort) och en för Jönköping/Vadstena (Per Petter Christensson Steijnech). När Steijnech 1887 emigrerar till USA så får han ingen efterträdare i Jönköping. Hjort avled 1882 och efterträddes av Anders Gustaf Dalman som skulle bli Sveriges sista skarprättare. Dalman blev år 1900 riksskarprättare.

Namnet bödel är äldst och finns redan i fornsvenskan. Ordet skarprättare kommer från tyskans scharfrichter. Även ordet mästerman kommer från tyskan. Ordet "bödel" har senare kommit att användas i överförd betydelse, bland annat om skoningslösa mördare och personer som medverkat i folkmord.