Barbiturater
Wikipedia
Barbiturater kallas en äldre typ av läkemedel mot ångest, sömnproblem och epilepsi som upptäcktes i början på 1900-talet. Barbiturater var under förra hälften av 1900-talet standardpreparatet för behandling av orostillstånd och sömnlöshet. Först på 1940-talet förstod man att preparaten kunde ge upphov till ett kraftigt fysiskt beroende med svåra abstinenstillstånd, med bland annat epileptiska anfall.
Barbiturater har en rad negativa effekter, bland annat att de i höga doser hämmar andning- och hjärtverksamhet vilket i värsta fall leder till omedelbar död. Barbiturater påverkar även nedbrytning och metabolism av andra läkemedel genom att inducera leverenzym i enzymgruppen Cytokrom P450. Idag har nästan all användning av barbiturater upphört till förmån för bensodiazepinerna. Numera används de endast i liten omfattning till epilepsibehandling samt narkos.
Barbiturater har samma verkningsmekanism som bensodiazepiner; de binder till en modulatorisk subenhet på GABA-receptorn vilket leder till ökat inflöde av kloridjoner när GABA binder till receptorn.
