Befordran

Wikipedia

Befordran är byta från en lägre tjänst till en högre tjänst, det vill säga en tjänst som är mer prestigefylld och högre avlönad, ofta också svårare att fylla.

En viktig del av statsförvaltningen är tillsättandet av ämbetsmän och tjänstemän. Myndigheterna följer en viss ordning, beaktar vissa omständigheter, och de personligen intresserade har rätt att kräva att det görs på ett visst sätt. Sålunda uppkomma befordringsmål, en särskild klass av rättsligen ordnade förvaltningsärenden, där ej blott det formella förfaringssättet är bestämt, utan även de materiella omständigheter är angivna, på vilka myndigheternas beslut ska grunda sig och som därför kallas befordringsgrunder.

Enligt svensk rätt är befordringsgrunderna av två slag. Det ena utgöres dels av sådana villkor, som erfordras för varje befattning i statens tjänst, nämligen oförvitligt uppförande, viss ålder och svensk medborgarrätt, dels av sådana kvalifikationer, som är specifika för vissa befattningar, till exempel viss universitetsexamen.

Uppfyllandet av dessa villkor kallas kompetens till statens tjänst, och denna är olika för olika befattningar, alltefter deras beskaffenhet.

Det andra slaget av befordringsgrunder uttrycker mer positivt en persons kvalifikation till viss statstjänst och får sin egentliga betydelse vid jämförelsen mellan flera befordringssökande.

Enligt regeringsformen ska vid tillsättning av statlig tjänst avseende endast fästas vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

Begreppet skicklighet innefattar alla kvalifikationer för bestridande av offentlig befattning, medan förtjänst böra uppfattas såsom utövande av det allmännas tjänst. Den, som kan ådagalägga större skicklighet annorlunda än genom tjänstgöring, bör äga företräde framför en annan, som huvudsakligen åberopar sig på förtjänst.

Förfarandet vid tjänsters tillsättning är mycket olika, i det utnämningsrätten tillkommer olika myndigheter. Högre och viktigare ämbeten tillsätts av regeringen. I övrigt kan två klasser urskiljas; de som kan tillsättas utan ansökan, och de, för vilkas erhållande ansökan fordras. Till de förra hör högre ämbeten inom förvaltningen och domarkåren samt alla rent militära befattningar. Tjänster, som tillsätts efter ansökan, ska först förklaras lediga, ansökningar ska inlämnas, förslag skall upprättas, och slutligen sker utnämnandet. Det är just vid upprättandet av förslaget och vid utnämningen, som tillämpningen av de ovan anförda befordringsgrunderna kommer i fråga. Beträffande vissa tjänster förekomma ock särskilda åtgärder, som ska följa efter förslaget, men föregå tillsättningen. En sådan är det yttrande om de sökandes skicklighet och kompetens, som i vissa fall skall avges av särskild myndighet.