Besökarna

Wikipedia

Besökarna
[[Image:{{{bild}}}\|200px\|]]
Originaltitel	Besökarna
Genre
Produktionsland	Sverige
Premiär	1988
Regissör	Joakim Ersgård
Fotograf	{{{fotograf}}}
Producent	Håkan Ersgård
Manus	Patrik Ersgård, Joakim Ersgård
Skådespelare	Kjell Bergqvist, Lena Endre, Johannes Brost
Originalmusik	Peter Wallin
Produktionsbolag	{{{produktionsbolag}}}
Produktionsbolag
Distribution	{{{distributör}}}
Speltid	109 minuter
Språk	Svenska
IMDb

Besökarna, svensk film, skräck, från 1988.

[redigera] Handling

Besökarna är mer eller mindre en klassisk spökhus-skräckfilm med en familj som flyttar in i ett gammalt hus. Denna film handlar om en familj som flyttar till ett stort hus på landet. Det dröjer inte länge innan det börjar hända konstiga saker, till exempel så ramlar tapeterna i ett rum ner hela tiden.

[redigera] Om filmen

Regisserad av Joakim Ersgård, med bland andra Kjell Bergqvist, Lena Endre och Johannes Brost i rollerna.

[redigera] Citat

- Idag på TV såg vi ett program om påfåglar. Visste ni att påfågelns stjärt är två meter lång? - Oj då! Näe, det visste jag inte. - Hanen måste göra sig fin för honan och sen kan de para sig. - I det här huset säger vi "knulla".
- Lite tapeter är väl inget att bråka om, det spikar jag upp på en kvart.
- Vad är det?? - Vad fan håller du på med? - Vadå?? - Varför kastar du posten på marken? - Ni har ju ingen låda! - För det behöver du väl inte kasta posten i gruset, din dumme fan! - Ni har ju ingen låda, tror du du ska få posten med kaffe och macka på sängen kanske? Skaffa en låda! - Anställer de vilka idioter som helst på posten nu för tiden? Du, jag ska skaffa en låda, men tills dess ger du fan i att kasta posten i gruset, hajar du det? Vad fan ska du göra om det... - Du, var jävligt glad att jag kör upp hit asså! - Vad ska du göra om det regnar då? Va? - Då får jag väl gå in med den isåfall... - Bra grabben, då har du hajat principen. Ta jobbet på samma sätt när solen skiner, så ska du få din jävla låda.
- Men fattar du inte vad det här handlar om, Sarah? - Jo, det gör jag. Det handlar om att en människa är död, Frank, och vi har inga pengar kvar, och du springer runt och jagar spöken. Det är ju nästan komiskt! - Men skratta då för fan!