Besittning
Wikipedia
För besittning (koloni), se koloni.
Besittning, jur., faktisk rådighet över ting eller rättighet, grundlägger i denna sin egenskap rättigheter och förty utan villkor, att den själv har sin grund i särskild rättighet.
Av besittningen följer sålunda rättsskydd mot egenmäktigt hävande eller störande av besittningsförhållandet. Besittningshavaren äger nämligen dels att med egen makt värja sig däremot, dels att under vissa förutsättningar likaledes med egen makt återta det honom avhända, dels att till besittningsförhållandets återställande erhålla handräckning av myndighet och dels att, då besittningen tillfälligtvis störts, men fara är att sådant ånyo skall ske, få häremot nedlagdt myndighets förbud.
