Biafra
Wikipedia
Biafra, kortlivad självständig stat i Västafrika, vilken dock bara erkändes av ett fåtal stater i omvärlden bland annat Haiti. Biafra bildades när Östra regionen i Nigeria utropades som en självständig stat den 30 maj 1967 med huvudort Enugo. Den hade ursprungligen 14 miljoner invånare, varav huvuddelen var från det kristna ibofolket. Den nigerianska centralregeringen vägrade att acceptera Biafras självständighet, och försökte genom Biafrakriget krossa den nya staten. Det lyckades efter flera års hårda strider, och Biafra upphörde att existera den 15 januari 1970, den formella kapitulationen i kriget skedde tre dagar tidigare, den 12 januari. Biafras ledare var överste Emeka Ojukwu.
[redigera] Svensk aktivitet i Biafra
I Sverige fick Biafra särskild uppmärksamhet på grund av de hjälpflygningar flygargreven Carl Gustaf von Rosen genomförde för att hjälpa den svältande civilbefolkningen i Biafra. Hans insatser i Biafra ledde för övrigt till att svenska regeringen klassade det lilla svensktillverkade flygplanet MFI-9 som krigsmateriel.
Internationella Röda Korskommittén (ICRC) deltog med humanitärt understöd till den svältande befolkningen med operationsbas i Santa Isabel (numera Malabo) på ön Fernando Poo (del av numera Ekvatorialguinea). Svenska Röda Korset ingick i ICRC-operationen med en understödsgrupp ledd av Magnus Bruzelius. Flygvapnet ställde ett Herkulesplan (C-130E) jämte besättning till Röda Korsets förfogande. För den flygoperativa verksamheten svarade Sven Lampell, tidigare flottiljchef för F 15 i Söderhamn. En av de deltagande svenska läkarna föll offer för krigshandlingarna. Flera andra blev sårade. Även hjälpflygningar ifrån Sao Tome och Principe som tillhörde Portugal vid denna tidpunkt, skedde. Bilder av svältande barn med stora magar och smala armar och ben gav uttrycket "biafrabarn".
C-G von Rosen och Röda Korset opererade oberoende av varandra.
