Carl Hammarskjöld
Wikipedia
Carl Gustav Hammarskjöld, född 22 februari 1838 i Tuna, Östergötland, död 1 april 1898 i Stockholm, nationalekonom, jurist och politiker, bror till Hugo Hammarskjöld och kusin till Carl-Gustaf Hammarskjöld och Hjalmar Hammarskjöld.
Efter studier på Uppsala universitet utnämndes han 1866 tilldocent i nationalekonomi och finansrätt, och 1877 tillprofessor i sammaämne. Det var knappast hans vetenskapliga meriter som gav honom professorsstolen, hans vetenskapliga produktion var obetydlig, utan snarare hans personliga egenskaper. Han invaldes i Vetenskapsakademien 1885, vars preses han var 1893-94.
Han engagerade sig politiskt ch representerade högern i andra kammaren 1879-81 och i första kammaren 1895-97. I Arvid Posses regering 1880 blev han först utnämnd till konsultativt statsråd och senare samma år till ecklesiastikminister en post han behöll fram till 1888, då han avverkat tre statsministrar, Arvid Posse, Carl Johan Thyselius och Robert Themptander. Han ansåg själv att han som statsråd varit alltför svag pga dålig initiativförmåga.
| Företrädare: Carl Gustaf Malmström |
Sveriges ecklesiastikminister 1880–1888 |
Efterträdare: Gunnar Wennerberg |
Källor:
- Svenskt biografiskt lexikon, band 18, s. 171-173
- Norberg, Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 1.
- Svenska män och kvinnor, band 3.
