Docent
Wikipedia
Docent är en akademisk titel. Den motsvarar ungefär fyra års heltidsforskning efter avlagd doktorsexamen och ger av hävd venia docendi, det vill säga "rätten att undervisa" och handleda på alla nivåer inom högskolan, liksom att vara opponent vid en akademisk doktorsdisputation eller ingå i en sådan betygsnämnd. En docent skall avsevärt ha breddat och fördjupat sin forskning i jämförelse med doktorsavhandlingen.
En docent kan vara anställd (vanligen som universitetslektor) eller vara oavlönad. Docent blir man efter en särskild ansökan hos den egna fakulteten, där den handläggs av en särskild docenturnämnd. Förutom sina forskningsmeriter skall den som anhåller om en docentur även kunna visa sin pedagogiska färdighet. Därefter prövas den sökandes vetenskapliga och pedagogiska meriter av särskilt tillkallade sakkunniga, som skriver ett längre yttrande i ärendet; en sakkunniggranskning brukar ta flera månader. Ibland skall den sökande också hålla en så kallad provföreläsning, inför publik, i vilken de sakkunniga ingår. Denne får då ett förelagt ämne eller själv välja ämne för föreläsningen. Vid de flesta svenska universitet och högskolor förekommer dock denna föreläsning sällan, eftersom de blivande docenterna ofta är vana akademiska föreläsare - de har ofta varit lärare inom grundutbildningen - och deras pedagogiska skicklighet styrks därutöver på annat sätt. När granskningen givit godkänt resultat utnämns den sökande till docent av fakultetsstyrelsen/fakultetsnämnden eller motsvarande organ under ledning av fakultetens dekanus. Den nyutnämnde docenten brukar vid vissa universitet och högskolor hålla en så kallad docentföreläsning, som markering av sin nya akademiska ställning. Docent-titeln har man livet ut, ofta i kombination med sin yrkestitel. Det är endast sådana docenter som utnämns till professorer som inte längre använder titeln.
Att vara docent är inte ett "yrke", utan en vetenskaplig kompetensmarkering. Tidigare fanns emellertid tidsbegränsade tjänster som docent. Den som erhöll s.k. docentbetyg på sin avhandling (lägst 2 1/2) eller som efter disputationen ytterligare meriterat sig för docentur ansökte som nu om att utnämnas till docent, men kunde av fakulteten tilldelas s.k. docentstipendium och var då i högst sex år förordnad som "innehavare av docenttjänst" med undervisningsskyldighet vid sin universitetsinstitution. Man talade därför om "oavlönade docenter" respektive "avlönade docenter" eller om "innehavare av docentstipendium".
