Dykhistoria
Wikipedia
De första dykarna med luftförråd kan diskuteras vara de avbildade soldaterna på en assyrisk fris ifrån 900 f.Kr.
Aristoteles beskriver ca 350 f.Kr. hur uppochnervända grytor kan användas som luftficka under vatten.
Under 1600- och 1700 talet används dykarklocka för exkursioner under vattnen. Under 1800 talet tillkommer dykardräkten. Denna har landbaserad lufttillförsel via pump och slang. Den i Sverige vanligaste förekommande typen är Siebe och Gormans dykapparat. Hjälmen är av koppar och tyngder hängs på bröst och rygg samt i skor. Hemska historier berättar om slangbrott där backloppsventilen inte fungerat och större delar av dykaren återfunnits i hjälmen och som "korvstoppning" upp genom slangen. Än idag förekommer dykardräkten i kalle-anka serier.
Draegerapparaten är bland de första dyksystemen som är oberoende av ytsupport. Den har komprimerad luft i en behållare och system för luftrening.
I slutet av 1942 färdigställer Emile Gagnan den första protypen av dagens moderna, öppna, luftregulator. Jacques-Yves Cousteau och hans två kamrater Philippe Tailliez och Frederic Dumas testar protypen i floden Marne. De första dyken dokumenterades och blev till filmen "Par Dix-Huit Metres de Fond" Den nya uppfinningen blir väl emottagen i flottan och används för att röja minor och ammunition efter krigets slut.
1950 får Cousteau fartyget Calypso från Loel Guinness. Efter två år och över 1000 dyk släpps filmen Den tysta världen. Efter detta så får sportdykningen genomslag.
1958 bildas Svenska Sportdykarförbundet.
Året därpå, i januari 1959 bildas det internationella Conféderation Mondiale des Activités Subaquatiques. Som första ordförande väljs Jacques-Yves Cousteau. Organisationens första femton medlemsländer har utökats till dagens 98 (2005).
1961 bärgas regalskeppet Vasa, en stor bedrift och bevis på framsteg inom konsten att vistas under vatten.
Idag ser vi hur avancerade luftmixturer, slutna system och dykdatorer blir mer lättillgängliga och med det hur teknisk dykning ökar i popularitet.
