Eduard Hitzig
Wikipedia
Julius Eduard Hitzig, född 6 februari 1838 i Berlin, död 20 augusti 1907 i Luisenheim zu St. Blasien, tysk läkare, professor.
Hitzig blev 1875 professor i psykiatri i Zürich och 1879 i Halle. Han författade i många arbeten inom neurologi och psykiatri, men bland hans vetenskapliga verk torde dock främsta rummet bör tillerkännas hans experimentella studier över lokalisationen av förrättningarna i storhjärnans bark. I en i förening med G. Fritsch utförd undersökning (1870) visade han nämligen, att på hjärnans yta finns ett område, från vilket man genom elektrisk retning kan framkalla muskelrörelser, och att härvid olika muskler träder i verksamhet, allteftersom olika ställen inom nämnda område utsättas för retningen. Genom detta arbete inleddes en ny epok inom hjärnforskningen, och i flera senare utförda undersökningsserier utvidgade och fördjupade H. ytterligare de av honom tidigare vunna resultaten. En samling av hans hithörande arbeten utgavs 1904 under titeln Physiologische und Klinische Untersuchungen über das Gehirn.
