Elsa Brändström

Wikipedia

Elsa Brändström född 26 mars 1888 i S:t Petersburg, Ryssland död 4 mars 1948 i Cambridge, Massachusetts.

Efter att i Linköping ha genomgått högre flickskola utbildade sig Elsa Brändström vid Anna Sandströms lärarinneseminarium i Stockholm. När fadern fick uppdrag som svenskt sändebud i S:t Petersburg, följde hon med familjen, och när hennes mor senare avled fick hon själv ta hand om skötseln av ministerbostaden.

Vid utbrottet av första världskriget fick hon som frivillig en snabbutbildning till krigssjuksköterska i S:t Petersburg. Hon hade hand bl a om utväxlingen av invalider och fick under denna tid ärenamnet "Sibiriens ängel". Från 1915 hade hon även uppdrag från Svenska Röda korset. Hon reste då med de tåg, som transporterade tyska krigsfångar från Sibirien till Tyskland för utväxling med svårt skadade ryska soldater. Elsa B. gjorde enastående insatser för fångarna och kämpade med envis kraft mot all likgiltighet för fångarnas öde. Hon samarbetade med Wilhelm Sarwe.

Efter kriget skrev hon en bok om sina erfarenheter och med inkomster som inflöt från försäljning av boken samt från en föreläsningsturné kunde hon samla in pengar till sådant som skulle behövas vid krigsfångarnas hemkomst.

Under resandet ådrog hon sig fläcktyfus, och i samband med oktoberrevolutionen undkom hon med knapp nöd arkebusering som presumptiv spion. Hon bosatte sig i Tyskland där hon träffade den tyske pedagogikprofessorn Robert Ulich, som hon också gifte sig med. Som erkänsla för sin insats erhöll den kungliga medaljen Illis Quorum och utnämndes till medicine hedersdoktor.

När nazisterna kom till makten i Tyskland blev hon på olika sätt hotad och familjen flyttade därför till USA 1934.

Elsa-Brändström-Strasse finns i flera tyska städer, bl.a. i Köln i närheten av Zoo och Rhen.

Elsa Brändström har en gata uppkallad efter sig i Solberga, Stockholm.