Emalj

Wikipedia

Emalj är en glas eller glasliknande beläggning som smälts fast på hårt underlag. Man använder en mer eller mindre lättsmält, i de flesta fall ogenomskinlig, vit eller färgad glasmassa, så kallad glasfluss. Den består oftast av bly-, kalium- och natriumsilikat, ibland uppblandade med borsyrade salter.

Vit, ogenomskinlig emalj, kan innehålla tennoxid och bereds genom att en legering av tenn och bly genom upphettning och i kontakt med luften syrsättes och blir oxider, som slammas och smälts med kvartspulver och alkalier. Emaljer kan färgas genom tillsats av metalloxider. De smälta emaljerna pulveriseras fint och anbringas i degform på föremål som ska emaljeras. Därefter upphettas de i en ugn, ofta en muffelugn så att emaljpulvret smälter.

Man kan lägga emalj på metaller som järn och guld och på glas, porslin och andra lervaror.

Champlevé- eller gropemalj åstadkoms genom att emaljen smälts ned i med gravstickel utförda fördjupningar i metallen.

Cloisonné- eller cellemalj åstadkoms genom att emaljen gjuts i celler (cloisons), formade av ett nätverk av fastlödda metalltrådar, vilkas överkanter förblir synliga och skiljer färgfälten åt.

Se även emaljkonst.