Erkännande
Wikipedia
 |
Artikelns språkbruk behöver moderniseras. Hjälp gärna till! Se Diskussion:Erkännande för detaljer. Se även fler artiklar med brister |
Erkännande betyder inom juridiken en förklaring, varigenomen person vidgår något, som är ofördelaktigt för honom.
Erkännande kan hänföra sig antingen till ett faktum, erkännande i trängre mening, eller till ett anspråk, medgivande. Här diskuteras främst erkännande i trängre mening. Man skiljer mellan erkännande inför rätta och erkännande utom rätten.
När part avger ett erkännande inför domstol i samma rättegång där det ska gälla mot honom är erkännandet inför rätta. I alla andra fall är det ett erkännande utom rätten. Till erkännandet inför rätta i civila rättstvister anknyter sig inom rättsvetenskapen huvudintresset i detta ämne. Man är ense om att tillägga det en tvåfaldig karaktär: bevismedel eller dispositionsakt. Erkännandet såsom bevismedel är ett uttalande, vars betydelse ligger i att det verkar övertygande; det faktum, som uttalandet avser, tags för gott, därför att uttalandet anses vara med sanningen överensstämmande. Erkännandet gör såsom bevismedel vidare bevis överflödigt. Såsom dispositionsakt är erkännandet till sin innebörd en förklaring av part, att han vill låta ett faktum gälla såsom riktigt. Dess betydelse beror inte på någon förmåga att övertyga, utan på att parten genom ett i erkännandet innefattat förfogande över något, som hemfaller under hans dispositionsrätt, undandrar faktum domarens prövning. Erkännandet såsom dispositionsakt gör allt bevis överflödigt.
I brottmål kan erkännandet vara endast bevismedel, ej dispositionsakt. Den moderna uppfattningen om straffrättskipningens uppgift utesluter fullständigt den dispositiva synpunkten, när fråga är oms traff. Med brottmål har man att i i frågavarande hänseende likställa vissa civila mål, i vilka det offentliga intresset av att till grund för avgörandetläggas endast verkliga fakta är särskilt starkt, till exempel äktenskapsskillnadsmål.
Ett huvudspörsmålinom läran om erkännandet rör möjligheten att återkalla ett erkännande. Skillnad får härvid göras mellan erkännandet såsom bevismedel och erkännandet såsom dispositionsakt. Verkan av ett erkännande, som har den förra egenskapen, bör kunna hävas genom bevis, att det erkända inte är med verkliga förhållandet överensstämmande, och man torde inte därvid kunna fordra mer än att oriktigheten görs sannolik. För hävande av ett dispositivt erkännandes verkan fordras, att det visas, att någon förutsättning för giltig disposition saknas; bevis, att erkännandet är till innehållet oriktigt, räcket ej.
[redigera] Erkännande utom rätten
Ett erkännandeutom rätten, vilket hänför sig till ett faktum, kan inte vara dispositivt i samma mening som ett erkännande inför rätta, d. v. s. innefatta ett fastställande av ett faktum, oavsett dess sanning. Det kan endast utgöra ett bevismedel, vars värde beror av omständigheterna i det särskilda fallet. En annan sak är, att en disposition över en rättighet kan iklädas formen av ett erkännande av ett faktum, till exempel kvitto, revers.
Ett medgivande i egentlig mening är till sitt väsen en materiell rättsdisposition. Vad som tillformen är ett medgivande kan emellertid till sin verkliga innebörd vara ett erkännande av ett faktisktförhållande.
