Ernst Richter
Wikipedia
Ernst Friedrich Eduard Richter, född 1808 i Grossschönau, död 1879 i Leipzig, var en tysk musiker.
Han studerade i början teologi, men utbildade sig samtidigt autodidaktiskt till musiker och blev vid Leipzigkonservatoriets grundläggning, 1843, lärare i teori där. Till 1847 dirigerade han även Singakademie, blev sedermera organist vid flera kyrkor och slutligen, 1868, kantor vid Thomasskolan, efter Hauptmann, med professors titel.
Richter komponerade motetter, psalmer, oratoriet Christus der Erlöser, Schillers Dithyrambe samt instrumentalsaker med mera, men hans rykte grundar sig helt och hållet på hans lärarförmåga samt hans överallt spridda och använda läroböcker: Lehrbuch der harmonie (1853; 27:e uppl. 1913), som översatts till många språk (till svenska av J. Bagge, 1870; 3:e uppl. 1886), Lehrbuch der fuge (1859; 6:e upplagan 1896) samt Lehrbuch des einfachen und doppelten kontrapunkts (1872; 13:e uppl. 1913). Han skrev även en Katechismus der orgel (4:euppl. 1896).
[redigera] Källor
Delar av denna artikel är baserade på artikeln Ernst Friedrich Eduard Richter ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926.(Not)
