Förbränning
Wikipedia
Förbränning är i vardagen en reaktion där ett ämne brinner, det vill säga reagerar med ett ämne som underhåller förbränning. Med förbränning menar man i dagligt tal att ämnet i fråga reagerar tillsammans med syre och oxideras under värmeavgivning. Oftast menar man att ämnet brinner med öppen låga. Slutprodukterna vid förbränning med syre är respektive grundämnes oxider. Även andra ämnen kan reagera på liknande sätt, exempelvis kan många ämnen "brinna" i klor. Även av vissa fasta ämnen eller blandningar av sådana kan "brinna" utan tillförsel av syre, exempelvis krut, zinkit och trinitrotoulen. Förbränning kan även vara långsam, och utan synliga lågor. Ett exempel på långsam förbränning är metabolismen, där födan via en rad reaktioner slutar i huvudsakligen koldioxid och vatten. Ett annat exempel är järn som rostar. Kännetecknande för all förbränning är att reaktionen är exoterm, det vill säga att energi frigörs i form av värme.
Ett exempel på förbränning är när det som sker i vanliga bensinmoterer, där en reaktion mellan bensin och luft leder till att den energi som frigörs kan driva motorn.
Vid förbränningen bildas avgaser (produkter) av de ingående reaktanterna (bränsle och luft/syrgas). De vanligaste stabila produkterna är koldioxid (CO2) och vatten (H2O).
