Förenade kungariket Storbritannien och Irland

Wikipedia

Denna artikel handlar om den historiska stat som kallades Förenade kungariket Storbritannien och Irland (1801–1922). För de moderna staterna, se huvudartiklarna Storbritannien och Republiken Irland.

Förenade kungariket Storbritannien och Irland var en stat som bildades den 1 januari 1801 genom föreningen av kungariket Storbritannien (som i sig självt var en förening av kungarikena Skottland och England 1707) och kungariket Irland. Riket upplöstes den 6 december 1922 efter det irländska frihetskriget då det anglo-irländska avtalet, som skrivits ett år tidigare, trädde i kraft och skapade Irländska fristaten. De nuvarande efterföljande staterna är Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och Republiken Irland.

[redigera] Ursprung

Sammanslagningen följde efter det irländska upproret 1798 och genomdrevs genom Act of Union som godkändes i både det irländska och brittiska parlamentet. Emellertid gavs de irländska parlamentsledamöterna gåvor i form av titlar, land och pengar av den brittiska regeringen, något som idag betraktas som uppenbara mutor av de flesta historiker. Till följd av föreningen upplöstes det irländska parlamentet och Irland skulle nu representeras i det förenade parlamentet som sammanträdde i Westminsterpalatset.

[redigera] Det nya Förenade kungariket

Sammanslagningen togs till en början väl emot i Irland då det gamla irländska parlamentet sågs som fientligt mot den katolska majoriteten. Men kung Georg III stoppade katolikernas emancipation då den stred mot hans kröningsed och detta underminerade unionen.

Katolikernas emancipation uppnåddes till slut 1829 efter en kampanj av Westminsterledamoten Daniel O'Donnel. Från och med nu växte kraven på ett nytt irländskt parlament skilt från Westminster. Men hans kampanj för att upplösa Act of Union misslyckades.

[redigera] Upplösningen

Den förste ledaren för Irish Parliamentary Party Charles Stewart Parnell drev en kampanj för införandet av Home Rule inom Förenade kungariket, vilket nästan åstadkomms på 1880-talet under William Ewart Gladstone tid vid makten. Men då de konservativa fick majoriteten lades frågan på is. Då liberalerna återtog makten 1910 och då överhusets vetorätt försvann kunde parlamentet driva igenom Third Home Rule Act 1914, men genomförandet uppsköts tillfälligt under första världskriget. Men det konstanta fördröjande av Home Rule och motståndet mot Oranienorden i Ulster ledde till påskupproret 1916. Händelserna i Europa gjorde att Irish Party förlorade de flesta av sina platser till det nya partiet Sinn Féin i valet 1918.

1919 bildade Sinn Féins parlamentsledamöter ett nytt oberoende parlament i Dublin, Dáil Éireann. Ett frihetskrig utkämpades mellan 1919 och 1921 och som en följd av Government of Ireland Act 1920 delades Irland i två provinser som kallades Nordirland och Sydirland. Den 6 december 1922, ett år efter det anglo-irländska avtalet skrevs under, kunde Sydirland bilda den autonoma Irländska fristaten. Nordirland blev kvar i det Förenade kungariket, som 1927 officiellt bytte namn till det Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland.