Försträckning
Wikipedia
Försträckning. Jur. (lat. mutuum): ett avtal, varigenom någon till annan överlämnar fungibla ting (penningar, vissa varor m. m.), med villkor att framdeles erhålla tillbaka lika mycket av samma slag.
Det vanligaste föremålet för försträckning är penningar, och för dessa brukar ofta utfästas ränta såsom ersättning för dels försträckningstagarens nytta och dels försträckningsgivarens risk att inte återfå dem.
Försträckning kallas i dagligt tal oftast, och någon gång även i lag och författningar, lån. Detta språkbruk överensstämmer emellertid inte med den juridiska terminologien, som med lån (commodatum) i egentlig betydelse tvärtom förstår det kontrakt, enligt vilket man åt annan till brukande utan vedergällning överlämnar viss, individuellt bestämd lös sak, med villkor, att samma sak skall återlämnas till långivaren, sedan den blivit brukad. Skulle vid sistnämnda avtal betingas vedergällning för brukandet, förvandlas kontraktet till lega (hyra). Får tinget däremot inte brukas, uppkommer ett depositum, inlagsavtal.
