Fagott
Wikipedia
 |
| Fagott från år 1870 |
|---|
| Typ: Träblås (dubbla rörblad) |
| Familj: |
| Stämning: |
| Strängar: |
| Omfång: |
| Tessitura: |
| Spelsätt: |
| Notation: |
| Klav: |
| Ensembler: |
| Används i: |
Fagott (av italienska fagotto; knyte, bunt) är ett träblåsinstrument.
Fagotten har dubbla rörblad och resonansröret är vikt dubbelt i klangkroppen, vilket givit det sitt namn.
Äldre varianter av fagotten är dulcian, bassong och sordun. De ersattes av fagotten på 1600-talet. Ursprungligen fanns fagotter i flera varianter: Kontra-, kvart- respektive kvintfagott. Idag tillverkas den bara för det djupare läget.
Fagott är också en orgelstämma av typen tungstämma, även kallad lingual- eller rörstämma.
Fagotten har ofta kallats orkesterns clown, då det ofta är orkestrerat så att fagotten får de mer "komiska" rollerna. Fagottens ton påminner mycket om människorösten; i de lägre registrerna är tonen djup och dov. I mellanregistret är den varm och smälter väl in med annat träblås. På höjden är den mer nasal och genomträngande.
Fagottens register sträcker sig från Bb1 (Kontra-Bb) till eb2 (tvåstrukna eb). Över tvåstrukna c låter fagotten pressad, och det är svårt att få en egal klang. Över tvåstrukna eb är det väldigt svårt att få toner att slå, men det finns fagottister som väl bemästrar det registret. Man kan ta toner upp till tvåstrukna g på de flesta professionella fagotter, men det varierar starkt mellan utövare
[redigera] Kända utländska fagottister
- Karin Borca
- Klaus Thunemann
- Milan Turkovic
[redigera] Kända svenska fagottister
[redigera] Se även
