Flughafen Berlin-Tegel
Wikipedia
Flughafen Berlin-Tegel, även Berlin International Airport, en av Berlins tre storflygplatser.
Flygplatsen i Tegel öppnades 1930 som en plats för raketavfyrningar. I samband med Berlinblockaden 1948-1949 byggdes Tegel under två månader ut för att bli ett alternativ till Tempelhof. I december 1948 invigdes den nya flygplatsen som då hade Europas längsta start- och landningsbana.
Först 1960 började man med civil flygtrafik. 1969-1974 följde en utbyggnad av den civila delen av Tegel, som ett led i att kunna ta emot jetflygplan och blev efter utbyggnaden den dominerande flygplatsen för civilflyget till Västberlin. Tegel var tänkt att ta över som Västberlins storflygplats då Tempelhof, närmare Berlins centrum, helt skulle inriktas på militärt flyg. Flygplatsen har idag 11,5 miljoner passagerare. Trots att Tegel utvecklats starkt efter 1990 till att bli Berlins viktigaste flygplats är planen att lägga ner trafiken 2011 till förmån för den nya storflygplatsen Berlin-Brandenburg International.
Flygplatsen är byggd som en oktagon i två plan, vilket gör att man aldrig behöver gå särskilt långt för att komma till sin gate och att man alltid har nära till utgångarna.
