Fokker C.V
Wikipedia
| [[Bild:|250px|]] | |
| Focker C.V | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Spanings- och lätt bombplan |
| Besättning | 2 |
| Första flygning | |
| I aktiv tjänst | |
| Varianter | |
| Tillverkare | Fokker |
| Generella egenskaper | |
| Längd | 9,5 m |
| Spännvidd | 15,3 m |
| Höjd | 3,5 m |
| Vingyta | 46,1 m2 |
| Tomvikt | 1 420 kg |
| Lastförmåga | |
| Maximal startvikt | 2 270 kg |
| Motor | 1 × Bristol Jupiter VI |
| Motorstyrka | 1 × 450 hk |
| Prestanda | |
| Maximal hastighet | 230 km/h |
| Räckvidd vid maximal vikt | 770 km |
| Transporträckvidd | |
| Maximal altitud | 7 000 m |
| Stigförmåga | |
| Kraft/viktförhållande | |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 1 × 7,92 mm ksp |
| Bomber | 200 kg |
Fokker C.V var ett nederländskt spaningsflygplan och lätt bombplan av biplanskonstruktion som konstruerades av Anthony Fokker. Serietillverkningen inleddes år 1924 vid Fokker Vliegtuigenfabriek i Amsterdam.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Fokker C.V konstruerades på tidigt 1920-tal av Anthony Fokker, som ett tvåsittsigt spanings- och övervakningsflygplan. När C.V serien presenterades 1924 var det världens första multirollflygplan och tillverkades i en mängd inbördes mixade varianter; till flygplanskroppen kunde man välja fem olika vingkonfigurationer avseende spännvidd. Flygplanet utrustades med en stjärnmotor där effekten varierade mellan 450 hk och 970 hk. Ytterligare valmöjlighet gavs för det fasta landningstället som kunde förses med hjul eller pontoner. Flygplanet blev en exportframgång för Fokker fabriken, flygplanet såldes eller licenstillverklades i Bolivia, Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Italien, Japan, Schweiz, Sovjetunionen och Ungern. Sverige köpte två exemplar av två olika varianter för att använda som mall vid en licenstillverkning av spaningsflygplanet S 6 och jaktflygplanet J 3.
Holländska flygvapnet använde typen i fronttjänst under andra världskriget mot Luftwaffe. Efter Hollands nederlag övertog Luftwaffe flygplanen och använde dem på östfronten fram till 1944. Schweiziska flygvapnet använde sina från fronttjänst bortdragna flyglan som målbogserare fram till 1954.
[redigera] Utveckling
[redigera] Operationell historia
[redigera] Användning i Finland
Det finländska flygvapnet innehade både D- och E-versioner av flygplanet. Inledningsvis anskaffade man en C.VE år 1927 och år 1934 ytterligare 13 C.VE Sverige skänkte ytterligare tre C.VE under Vinterkriget och ytterligare två C.VD flög till Finland ifrån Norge och internerades här när Tyskland invaderade Norge och användes som ersättningsplan för två flygplan som avskrivits. Flygplanen fungerade som spaningsplan mellan 1939-44.
| Typ | Antal | Övrigt |
|---|---|---|
| C.VE | 1 | Bristol Jupitermotor; FO-39 |
| C.VE | 13 | Pegasusmotor; FO-65...-77 |
| C.VE | 3 | Mercurymotor, gåva från Sverige; FO-19, -23 och -80 |
| C.VD | 2 | Panthermotor, internerade norska flygplan; FO-65 och -66 |
[redigera] Användning i Sverige
S 6 var ett flygplan som på 1920-talet inköptes för Flygvapnets räkning som spanings- och jaktflygplan. 1926 reste en inköpskommision runt bland olika tillverkare på jakt efter ett jaktflygplan och spaningsflygplan som skulle kunna licenstillverkas av CVM. Hos Fokker i Holland hittade man Fokker C.V (uttalas "C-5") som tillverkades i två olika varianter, D och E.
Flygplanet var en biplanskonstruktion med stjärnmotor, skillnaden mellan de två varianterna var olika typer av vingstöttor samt spännvidden. Två exemplar av vardera varianterna köptes för att användas som mall vid licenstillverkningen. Som tvåsitsigt jaktflygplan föreslogs den mindre D-varianten medan E-varianten ansågs lämplig som spaningsflygplan. De fyra beställda flygplanen flögs hem från Holland 1928 och ytterligare tio flygplan beställs från Fockker. Efter flygprov kom flygstyrelsen fram till att D-varianten (benämnd J 3) inte dög till jaktplansuppgiften, varför de sju D-variantplanen, som var beställda vid CVM, modifierades till E-varianten och benämndes S 6.
S 6 blev Flygvapnets standardflygplan för armésamverkan. Planets arbetsuppgifter blev eldledning, flygfotografering, och sambandstjänst. Vid andra världskrigets utbrott fanns 36 st flygplan kvar och dessa fick tjäntgöra tills tillräckligt många Saab 17 kunde levereras 1943. Vid CVM tillverkades mellan 1929-1932 17 st S 6. Ytterligare ett flygplan tillverkades men med pontonställ, vilket benämndes S 6H.
1945 sålde Flygvapnet tre st S 6 till Svensk Flygtjänst för att användas till skogsbesprutning. Ytterligare två flygplan såldes 1947 till Skåneflyg. Ett flygplan sparades och kan beskådas på Flygvapenmuseum. 1928 undsatte löjtnant Einar Lundborg den italienske generalen Umberto Nobile, med en skidförsedd S 6B. Nobile befann sig på ett isflak efter ett luftskeppshaveri på väg till Nordpolen.
[redigera] Svenska varianter
| Benämning | Antal | Övrigt | |
|---|---|---|---|
 |
 |
||
| S 6 | C.VE | 30 | 6 st Fokker C.VE samt 24 st CVM Fokker C.VE, motor Jupiter VI 450 hk |
| S 6A | C.VE | 8 | 7 st Fokker C.VE samt 1 st CVM Fokker C.VE, motor Jupiter VI 450 hk |
| S 6B | C.VE | 10 | CVM Fokker C.VE, motor NOHAB My VI 600 hk |
| S 6H | C.VE | ? | CVM Fokker C.VE (Hydro) med flottörställ. |
