Diskussion:Friedrich Hegel

Wikipedia

Som Schopenhauer och Popper påvisat är Hegels filosofi en stor bluff. Den är bara ett stort antiintellektuellt ordbajseri till stöd för den totalitära preussiska staten. För detta blev han väl betald och kunde med statens hjälp vinna en position och värva anhängare. Det är en skandal att detta inte är bättre känt. Man kan ifrågasätta om den etablerade filosofin som fortfarande behandlar honom som en seriös filosof, kan betraktas som en vetenskap. Hans bluffmakeri kan närmast liknas vid skräddarna som tillverkade "Kejsarens nya kläder"

Per Lindberg

Du skulle kunna göra ett litet bidrag till detta genom att lägga in den här kritiken i artikeln. För att överleva redigeringsprocessen skulle den troligtvis behöva formuleras mer vederhäftigt. Om du t ex kort refererar Popper's kritik och anger referens till Popper's original, skulle det säkert uppskattas av många. Du skulle också kunna formulera om beskrivningen av Hegels filosofi så att det tydligt framgår hur tokig den (filosofin) är. (I så fall utan att förvränga den, förstås.) --Etxrge 4 maj 2005 kl.16.34 (CEST)

Här är ett referat av Poppers kritik av Hegel med källhänvisning. Hoppas ni finner det användbart. /Per Lindberg

Karl Popper gav sin syn på Hegel i kapitel 12 av "Det öppna samhället och dess fiender" del 2, svensk utgåva på Akademilitteratur 1981. Popper säger sig vara övertygad om att Hegel oförfärat gick in för att vilseleda och förtrolla andra (s. 36). Hegel fick i uppdrag att skapa en ideologi för det reaktionära partiet i Preussen efter Napoleonkrigen. Han löste det genom att återuppväcka idéer från bl.a. Platon. Att hans filosofi fick ett så stort inflytande tror Popper bl.a. beror på att det är en vanlig fördom att filosofi ska vara något främmande och obegripligt (s. 38).

Popper skriver (s. 40): "Mitt påstående att Hegels filosofi drevs framåt av dolda syften, dvs av hans intresse att återupprätta ett preussiskt styre under Fredrik Vilhelm den III:e och att den därför inte kan tas på allvar är inget nytt. Detta sammanhang var väl känt av alla som var insatta i den politiska situatonen."

Speciellt citerar Popper Schopenhauers totala fördömande: "Hegel, som tillsatts uppifrån av den sittande makten till att verka som den store filosofen, var en svagsint, uttråkande, vämjelseingivande obildad charlatan, som nådde högmodets tinnar genom att plottra samman och koka ihop den mest löjeväckande och obegripliga soppa. Denna meningslösa soppa har basunerats ut som tidlös visdom av vinningslystna anhängare och har svalts ned obehindrat och okritiskt av alla dummerjönsar, som på det sättet sällat sig till den inte tidigare skådade utsökta hyllningskören.Hegel har genom tillgången till denna omfattande plattform för andlig påverkan, vilken tillhandahållits av den sittande makten, kunnat genomföra en underminering av tänkandet hos en hel generation."

Popper (som skrev den första utgåvan under andra världskriget) menar att nästan alla viktigare idéer hos den moderna totalitarismen härrör direkt från Hegel och han ger en lista på de mest betydelsefulla (s. 67-68): "(a) Nationalismen, i form av den historicistiska tanken att staten är den förkroppsligade anden (eller i detta fallet blodet) hos den statsgrundande nationen (eller rasen). En utvald nation (här utvald ras) är bestämd att ta världsherraväldet. (b) Staten är alla andra staters naturliga fiende och den måste hävda sin existens genom krig. (c) Staten är undantagen alla slags moraliska förpliktelser. Historien, dvs den historiska framgången är den enda domaren. Den kollektiva nyttan är den enda personliga handlingsprincipen. Det är tillåtet med propagandistiska osanningar och förvrängningar av sanningen. (d) Den 'etiska' föreställningen om kriget (totalt och kollektivistiskt), särskilt för yngre nationer mot äldre sådana. Krig, ära och berömmelse som ytterst eftersträvansvärda ting. (e) Den storslagna personens skapande roll, den världshistoriska personligheten, den djupt kunniga och starkt kännande personen (nuförtiden ledarprincipen). (f) Det historiska livsidealet ('lev farligt') och den 'heroiska människans' ideal i motsats till småborgaren och dennes liv i ytlig medelmåttighet."

Popper avslutar sin analys av Hegel med att (s. 83) ge sista ordet till Schopenhauer som sa om Hegel: "Han utövade ett inflytande inte endast på filosofin, men även på alla former av den tyska litteraturen, som var förödande eller närmare bestämt fördummande, ja t o m förpestande. Det är vars och ens uppgift, som kan göra självständiga bedömningar, att bekämpa detta inflytande med kraft och vid varje tillfäller. Ty om vi tiger, vem ska då tala?"

Jag tycker mig förstå att du starkt instämmer i den kritik du refererar. Sådan situationer leder lätt till svåra problem på Wikipedia. Du hanterar detta på ett utmärkt sätt genom att med tydliga referenser referera en erkänd auktoritet. TACK! Jag skulle önska att du ville delta mer regelmässigt i arbetet med detta uppslagsverk. --Etxrge 15 juli 2005 kl.10.33 (CEST)