Gainclone
Wikipedia
Gainclone har blivit ett samlingsnamn för hemmabyggda monolitiska effektförstärkare med få yttre komponenter, vanligtvis baserade på LM3875, LM3886 eller andra kretsar ur National Semiconductors Overture serie. Namnet kommer ursprungligen av att det var populärt att bygga kopior av 47 Labs Gaincard. De flesta som byggs nu avviker dock ganska mycket ifrån originalet. Originalet ser ganska chockerande ut inuti, se här. Det märkliga är att det har gått rykten på nätet om huruvida bilderna är äkta eller ej. Numera så är det bekräftat att de är äkta.
Den mest spridda konstruktionen är den som Brian Bell och Peter Daniel ligger bakom. Den har uppkommit ur ett samarbete mellan medlemmar i världens största DIY-forum, http://www.diyaudio.com.
Kretskortet kan köpas från http://www.chipamp.com, http://www.audiosector.com och http://www.madaboutsound.com. Dessa tre websajter är bara hobbysidor och kretskorten har då och då även sålts i gruppköp. Det finns ett dussin till med kretskort man kan köpa, merparten väldigt bra och endast ett fåtal är "kommersiella". De flesta är skapade av hobbyister men dock inte bara av amatörer. Några i skaran är professionella konstruktörer.
Konstruktionen är i stort sett en blåkopia ur applikationsnoten AN-1192 från National Semiconductor.
Vän av ordning frågar sig naturligtvis hur bra en Gainclone är. Om den är ordentligt byggd så ger den ett förvånansvärt bra ljud, så bra att det till och med platsar i high-end kategorin. Jeff Rowlandanvänder sig av sex stycken LM3886 per kanal vilket då lämnar cirka 200-300 Watt ut.
Så har ser kretsen ut, cirka 25 mm bred.
