Giosuè Carducci
Wikipedia
Giosuè Carducci, född 27 juli 1835 i Val di Castello utanför Pisa, död 16 februari 1907, italiensk poet och professor. Nobelpristagare i litteratur 1906.
Liksom 1905 års Nobelpristagare Henryk Sienkiewicz präglas Carduccis produktion av en starkt patriotisk ådra. Han var i sin poesi starkt inspirerad av äldre italiensk och romersk litteratur; Vergilius, Dante, Tasso och Alfieri.
Han var till yrket professor i litteratur vid universitetet i Bologna. Vid sidan av sina skönlitterära publikationer har han alltså också producerat flera litteraturvetenskapliga verk. Han efterträddes som professor av sin student, poeten Giovanni Pascoli.
Carducci levde i en tid då Italien var en ny stat och kämpade själv hårt för ett fritt land, både som litterär inspiratör och aktiv politiker. I Inno a Satana (Hymnen till Satan övers. i Finsk tidsskrift 1894), som gav honom en del oförtjänt motstånd, hyllar han den Satan som står för den fria tanken och revolutionen; uppfinningarna och modernitetens Satan.
Han satt även en period i den italienska senaten samt i representanthuset innan han dog 1907, endast några månader efter att han tilldelats Nobelpriset i litteratur.
Till hans ära har en krater på Merkurius uppkallats, Carducci.
[redigera] Bibliografi
[redigera] Skönlitteratur
- Rime, 1857
- Juvenilia, 1863
- Inno a Satana, (Hymnen till satan) 1865
- Levia Gravia, 1865
- Decenalia, 1871
- Nuove poesie, 1873
- Giambi ed epodi, 1882
- Odi Barbare, 1877, 1882 och 1889
- Rime e Ritmi, 1901
