Gylfaginning
Wikipedia
Gylfaginning ("Den äldre Gylfes gäckande"), utgör en del av Snorres Edda. Gylfaginning är en för den nordiska mytologin synnerligen viktig urkund.
I Gylfaginning framställs berättelsen om Gylfes synvilla, som handlar om Gylfe, en mytisk kung i Sverige. Gylfe sägs ha undrat mycket över, att asarna var så kunniga, att allt gick efter deras vilja. För att utforska hur det förhöll sig med det företog han en färd till Asgård. Han antog då en gammal mans skepnad och kallade sig Ganglere samt trodde sig på detta sätt kunna förbli okänd. Asarna var dock klokare än han och hade, redan före hans ankomst, kännedom om hans färd. De gjorde därför följande synvändning.
När Gylfe kom till Asgård tyckte han sig se ett högt palats, och när han trädde in i dess sal såg han tre högsäten, det ena över det andra, och en man sittande i varje. Den som satt i nedersta högsätet kallades Hög, den närmast honom Jämnhög och den översta Tredje. De frågade Ganglere om hans ärende, och han sade sig vilja veta om där fanns någon särdeles kunnig man. Nu utspinner sig ett samtal; Ganglere frågar och de andra svarar. Frågorna rör sig om den fornnordiska mytologins alla ämnen, från världens skapelse till dess undergång. När samtalet var avslutat hörde Ganglere ett stort gny på alla kanter. Han såg sig om och befann sig alldeles ensam på en jämn och stor slätt, men han märkte nu inget palats och ingen borg. Han begav sig då hem och berättade vad han hade hört och sett.
Värt att nämna är att både "Hög", "Jämnhög", och "Tredje" är andra namn på Oden. Det är alltså mycket möjligt att det var Oden själv i tre olika skepnader som mötte Gylfe. Detta har dock troligtvis ingen större betydelse i den nordiska mytologin, då hela Gylfaginning trots allt är uppdiktad av Snorre själv. Snorre såg det troligtvis som ett bra sätt att i stora drag beskriva hela den nordiska mytologin; att själv hitta på en egen berättelse.
