Hans Holmér
Wikipedia
Hans Holmér, född 28 december 1930 i Stockholm, död 4 oktober 2002 i Alstad, Skåne län, svensk ämbetsman inom polisväsendet och författare av flera deckare om polisen Loppan. Son till friidrottsprofilen Gösta Holmér.
Holmér började som polis 1952 och tjänstgjorde i Stockholm 1956-62. Det senare året tog han en jur kand och fick 1965 anställning som kammaråklagare i Stockholm. Året därefter blev han byråchef på RPS. Åren 1970 till 1976 var han chef för Säpo och efterträdde då P.G. Vinge i den befattningen. Vinge, som själv var på kant med socialdemokraterna, kritiserade utnämningen i sina memoarer och menade att Holmér fått tjänsten som "ett sätt för socialdemokratin att få Säpo inlemmat i den egna maktsfären" eftersom de inte litade på "oberoende och självständiga myndigheter".[1]
Holmér var därefter länspolismästare i Stockholm fram till 1987.
Holmér är starkt förknippad med den misslyckade utredningen av Palmemordet som han ledde fram till februari 1987. Han tvingades då avgå efter massiv kritik för sitt sätt att leda utredningen. Han har senare anklagats för att ha haft koppling till Ebbe Carlsson-affären.
Därefter fick han tjänst hos FN, där han arbetade med narkotikafrågor.
[redigera] Bibliografi
- Olof Palme är skjuten!, 1988
- Loppan, 1990
- Monika, 1991
- Igloo, 1992
- Masken, 1993
- Tie-break, 1994
- Blindträff, 1995
- Cykeln, 1996
- Stockholm 2004, 1997
- Krysset, 1998
- Birka, 1999
- Åttan, 2000
- Blodshämnd, 2001
[redigera] Noter
- ^ P.G. Vinge, Säpochef 1962-70, s.228, Wahlström och Widstrand Stockholm 1988
| Företrädare: P.G. Vinge |
Chef för Säkerhetspolisen 1970 – 1976 |
Efterträdare: Sven-Åke Hjälmroth |
