Heinkel He 114
Wikipedia
[[Bild: |250px|[beskrivning]]] | |
Heinkel He 114A-2 | |
---|---|
Beskrivning | |
Typ | Sjöspaningsflygplan |
Besättning | 2 |
Första flygning | |
I aktiv tjänst | |
Varianter | |
Tillverkare | |
Generella egenskaper | |
Längd | 11,64 m |
Spännvidd | 13,60 m |
Höjd | 5,15 m |
Vingyta | m2 |
Tomvikt | 2 315 kg |
Lastförmåga | |
Maximal startvikt | 3 670 kg |
Motor | 1 × BMW 132K |
Motorstyrka | 656 kW |
Prestanda | |
Maximal hastighet | 335 km/h |
Räckvidd vid maximal vikt | 920 km |
Transporträckvidd | |
Maximal altitud | |
Stigförmåga | |
Kraft/viktförhållande | |
Beväpning | |
Kanoner / kulsprutor | 1 × 7,92mm MG 15 ksp |
Bomber | 2 × 50 kg |
Heinkel He 114 var ett tyskt högvingat marinspaningsflygplan, försett med pontoner.
Heinkel He 114 utvecklades efter en specifikation upprättad i Tyskland tidigt år 1935. Luftwaffe sökte en ersättare för till Heinkel He 60. Första provflygningen genomfördes i september 1936, och leveranserna till Luftwaffe inleddes 1937, redan när flygplanet levererades insåg Luftwaffe att flygplanet inte passade till den tänkta arbetsuppgiften. Tjänsttetiden som förstalinjeflygplan blev bara tre år då den ersattes av Arado Ar 196.
Eftersom Luftwaffe inte bedömde flygplanet att vara första klassens militärflygplan frigavs modellen för export 1939. Sverige blev det första land som beställde tolv stycken flygplan, men leveranserna förhalades från tysk sida av politiska orsaker, se vidare S 12, och inga nytillverkade flygplan kom att exporteras, utan samtliga tillverkade flygplan överfördes till Luftwaffe.
1941 när flygplanet mönstrades ut såldes några begagnade flygplan till Spanien, Sverige och Rumänien. Av de 24 flygplan Rumänien köpte 1941 var ett kvar i aktiv tjänst till maj 1960
Totalt tillverkades minst 162 flygplan av typen men redan under konstruktionstadiet uppdagades problem, så innan serieleveranserna kom igång tillverkades nio olika prototyper.
Flygplanet var försett med en 9-cylindrig stjärnmotor av Pratt & Whitney Hornet-modell licenstillverkad av BMW med benämningen 132K. Vingkonstuktionen var mycket ovanlig den övre vingen placerades på stöttor ovanför flygkroppen som förbands med en Y-formad stötta ner till det nedre vingparet vars spännvidd bara var någon meter. Både pilot och spanare satt i var sin sittbrunn som saknade huv. Vid spanarens plats fanns dessutom en rörlig 7,9 mm kulspruta.