Higgsboson

Wikipedia

Higgsbosonen är en hypotetisk partikel inom partikelfysiken som behövs för att genom Higgsmekanismen beskriva varför partiklar har massa. Den är den enda partikel inom standardmodellen som hittills inte observerats experimentellt, men det råder stor förhoppning om att kunna se den i CERNs nya partikelaccelerator LHC som just nu håller på att byggas.

I standardmodellen har higgsbosonen en fundamental roll: Den är en komponent i higgsfältet, som genomsyrar universum och gör att både higgsbosonen och andra partiklar har massa. De förväntade krafterna från higgsfältet i vakuum skulle vara lika i alla riktningar och i stort sett inte urskiljbara i jämförelse med den tomma rymden.

De första förutsägelserna om higgsbosonen gjordes på 1960-talet av den brittiske fysikern Peter Higgs, och senare självständigt av andra. I standardmodellen består higgsfältet av två neutrala och ett elektriskt laddat delfält. Av fälten hör det laddade och ett av de neutrala samman med goldstonebosoner, som saknar massa och är icke-fysiska. Det andra neutrala delfältet har kvanttal och är higgsbosonen, som har en massa som är skild från noll.