Hughes H-4 Spruce Goose
Wikipedia
 |
|
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Transport |
| Besättning | 750 |
| Första flygning | |
| I aktiv tjänst | 1947 |
| Varianter | |
| Tillverkare | Hughes Aircraft |
| Generella egenskaper | |
| Längd | 66,4 m |
| Spännvidd | 96,9 m |
| Höjd | 24 m |
| Vingyta | m2 |
| Tomvikt | 136 200 kg |
| Lastförmåga | 59 020 kg |
| Maximal startvikt | |
| Motor | 8 st 28-cylindriga Twin Wasp R-4360 stjärnmotorer |
| Motorstyrka | 8 x 3 000 hk |
| Prestanda | |
| Maximal hastighet | 322km/h |
| Räckvidd vid maximal vikt | 5 635 km |
| Transporträckvidd | |
| Maximal altitud | 6 370 m |
| Stigförmåga | |
| Kraft/viktförhållande | |
| Beväpning | |
Hughes H-4 Spruce Goose är världens största träbyggda sjöflygplan.
Flygplanet är helt byggt i laminerat trä med dukklädda roder och en vertikal dukklädd fena. Vingarna är försedda med fasta pontoner för att undvika att vingspetsarna skär ner under vattenytan. Flygplanskroppen som innehåller ett stort lastrum och cockpit är byggt på ett båtliknande skrov. Under lastgolvet är de enorma bränsletankar som rymmer 56 000 liter bensin placerade, som krävs för att flygplanet skall få räckvidden USA - Europa. Flygplanet är försett med åtta Pratt and Whitney stjärnmotorer med 28 cylindrar vardera.
Flygplanet konstruerades av Henry J. Kaiser och Howard Hughes på beställning av US Army, som önskade ett flygplan som kunde transportera 750 stridsutrustade soldater eller två Sherman stridsvagnar. Efter att Howard Hughes kom med detaljändringar lämnade Kaiser konstruktionsarbetet och flygplanet bytte officiellt namn till H-4 Hercules. Kostnaderna för att tillverka prototypflygplanet blev gigantiska, amerikanska staten satsade 22 miljoner dollar och Hughes sköt själv till med ytterligare 18 miljoner privat. Under 1947 inleddes ett kongressförhör för att utreda behovet och kostnaden för flygplanet. Flera senatorer räknade inte med att flygplanet skulle kunna flyga och under ett uppehåll i förhöret passade Hughes på att provflyga flygplanet i Long Beach hamn för att motbevisa deras påstående. Flygturen varade i ca 70 sekunder och det blev även den sista eftersom kongressen beslöt att vidare arbete skulle avbrytas. Hughes tog själv hand om flygplanet som låstes in i en luftkondionerad hangar. Under flera år underhölls flygplanet och motorerna provstartades en gång i månaden. Efter Hughes död 1976 undersöktes möjligheten att visa flygplanet för allmänheten och 1980 övertog California Aero Club flygplanet och det visades upp vid sidan av fartyget Queen Mary i Long Beach. 1992 monterades flygplanet ner och flyttades till McMinnville, Oregon där ett nytt flygmuseum byggdes.
