Hypotek

Wikipedia

Denna artikel eller detta avsnitt bör skrivas utifrån ett globalt perspektiv.
Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information.

Hypotek (av grekiska hypotheke ’underlag, pant’) är inom juridiken i allmänhet en sådan pant – det vill säga ett annan person tillhörigt förmögenhetsobjekt, i vilket en borgenär erhållit säkerhet för utbekommande av sin fordran – som inte överlämnats i pantborgenärens besittning.

Hypotek kallas därför i vårt rättsspråk underpant, till skillnad från handfången pant eller handpant (pignus). Bortsett från de så kallade legala panträtterna, vilka till stor del inte är förenade med besittning av pantföremålet, och från bodmeriet, erkänner modern rätt i regel hypotek endast i fastigheter och fartyg samt fordrar för detsammas giltighet, att det ska införas i därtill bestämda offentliga urkunder (se vidare inteckning, inteckningsbok och inteckningsprotokoll).

I Danmark tilläts däremot i allmänhet underpant jämväl i lösören, och i Norge erkännes underpant i bergverks och fabrikers produkter för lämnade förlagslån (se förlag). Även i Sverige hade redan vid slutet av 17:e och början av 18:e århundradet hypotekarisk förpantning av lös egendom vunnit erkännande, dock med något försvagade verkningar. Genom kunglig förordning 11 november 1730 och 1734 års lag inskränktes hypotekarisk pantsättning till att gälla blott viss fast egendom.

Uttrycket hypotek används dock i våra dagar inte bara i nu nämnda tekniska betydelse, såsom motsats till handpant, utan används även mycket ofta för att beteckna sådana säkerhetshandlingar, som åt borgenären överlämnas ("hypotiseras") som säkerhet för en förbindelses fullgörande. Detta så kallade hypotek kan bestå av en annan förbindelse, som tillhör gäldenären (så kallad hypoteksrevers), exempelvis ett intecknat skuldebrev, eller av andra värdepapper, till exempel obligationer eller aktier. Här har språkbruket överfört benämningen hypotek på ett pantobjekt, som egentligen lämnas som handpant.