I lagens namn (film)

Wikipedia

För andra betydelser, se I lagens namn.

I lagens namn
[[Image:{{{bild}}}\|200px\|]]
Originaltitel	'
Genre	Thriller
Produktionsland	Sverige
Premiär	1986
Regissör	Kjell Sundvall
Fotograf	{{{fotograf}}}
Producent
Manus	Hans Iveberg
Skådespelare	Sven Wollter
Originalmusik	Ulf Dageby
Produktionsbolag	{{{produktionsbolag}}}
Produktionsbolag	Sveriges Television, Sandrews
Distribution	{{{distributör}}}
Speltid	87 minuter
Språk	Svenska
IMDb

I lagens namn, svensk långfilm från 1986.

[redigera] Handling

En känd fyllerist hittas sönderslagen i en av polisens fylleceller. Innan han faller i koma hinner han yttra två ord som först låter som Björn Borg, men det visar sig sen att han menar Björneborgarnas marsch. När han avlider på sjukhuset påbörjas en utredning om polisiärt övervåld och alla spår pekar mot piketpolisbefälet Roger Häll som var med och plockade in fyllot.

Det visar sig snart att Häll och hans kollegor, Berg, Pilstam och Mikkelsen har för vana att trakassera missbrukare och andra svaga människor. Till tonerna av Björneborgarnas marsch skrämmer de livet ur sina offer och med hot och våld försöker de rensa upp i Stockholms undre värld så att "vanligt hyggligt folk ska kunna våga gå ut".

Enligt Häll ligger det nämligen till som så att det är han och hans kollegor som bär upp samhället, "som håller skiten under armarna."

I samma veva pågår en utredning hos knarkspan där polisintendent Waltin (Ernst Günther) försöker sätta dit Stockholms förmodade narkotikakung Danucci - som utger sig för att vara en hederlig affärsman i restaurangbranschen.

[redigera] Om filmen

I lagens namn är regisserad av Kjell Sundvall om kriminalinspektör Bo Jarnebring vid Norrmalmspolisen som utreder de oklara omständigheterna kring ett dödsfall.

Filmen baserar sig på boken Samhällsbärarna av Leif G.W. Persson. Historien har klara paralleller med den så kallade "Basebolligan", en grupp poliser som åkte runt i Stockholm och skrämde upp buset. Gruppen splittrades i samband med den uppmärksamhet som följde efter att gruppen misshandlade en narkoman till döds.

Leif GW Persson har förklarat att varken romanen eller filmatiseringen är baserad på historierna kring Basebolligan, då boken skrevs flera år innan den ökända gruppen började härja på Stockholms gator.